Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi ska i dag debattera en av de viktigaste förändringarna för en stärkt kunskapsskola i Sverige, det vill säga de nya läroplanerna.

Vi i vår regering, med Liberalerna i spetsen för utbildningspolitiken, har en vision om en kunskapsskola.

Det vi menar med det är en skola som sätter ämneskunskaper och grundläggande färdigheter först och som ser till att eleverna i de lägre årskurserna får med sig det de behöver för att klara det de behöver klara i de högre årskurserna.

Det vi menar med det är att skolan ska återetableras som en institution som människor har respekt för och att läraren ska vara en auktoritet både i samhället och, framför allt, i skolan och klassrummet.

Det vi menar med det är att skolan ska vara ett tempel för kunskap och bildning.

Fru talman! Så är det inte i dag – tyvärr. Jag önskar att det vore så. Alldeles för många elever har inte respekt för sin lärare. En av fyra 15-åringar kan inte läsa och skriva ordentligt. Skolan har inte den status som den en gång hade. Kunskap får inte ta den plats som den en gång fick ta.

Därför genomför vi nu dessa förändringar, som innebär att grundläggande färdigheter får en större roll – läsa, skriva och räkna – och att ämneskunskaper får ta större plats. Det kan låta som självklarheter, men läraren ska inte vara bara en coach till eleverna och låta dem lära sig själva, på egen hand och på egna sätt. Läraren ska faktiskt leda och bestämma i klassrummet och få bestämma vad som är bäst för eleverna och hur undervisningen ska gå till.

Fru talman! De praktiska ämnena blir mer praktiska. Det kan också låta som en självklarhet. Om jag ska köpa en tjänst av någon som arbetar med något praktiskt är jag ganska ointresserad av huruvida den personen kan teoretisera och reflektera över sitt ämne. Jag är dock ganska intresserad av att personen ska kunna det praktiska väldigt bra, för det är jag själv ganska dålig på.

Elever som läser praktiska ämnen vill ofta läsa just praktiska ämnen. Det är ofta det som funkar allra bäst. Att det praktiska blir mer praktiskt, så att säga, är alltså bra för alla, både för dem som läser och för dem som sedan ska få ta del av kunskaperna på andra sätt.

Fru talman! Det blir också en mer tydlig progression, som har förankring i elevernas kognitiva utveckling. Man måste först lära sig grunderna för att sedan kunna resonera, reflektera och skapa ny kunskap när man står på en fast grund av goda ämneskunskaper och goda färdigheter i just det grundläggande: läsa, skriva och räkna.

Det är därför dessa läroplaner, egentligen hela detta arbete, har tagits fram tillsammans med lärare, rektorer och kognitionsforskare: Det vi lägger fram ska ha fokus på kunskap, på att läraren ska bestämma och på att bygga en kunskapsskola och återetablera skolan som en institution som signalerar respekt och bildning i hela samhället, men det ska också vila på kunskap om elevernas kognitiva utveckling.

Fru talman! Med det vill jag åter yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)