Herr talman! Jag passar på att först yrka bifall till utskottets ställningstagande.

Sverige ska ha ett asylmottagande som håller ihop. Den som flyr krig och förföljelse ska få sina skyddsskäl prövade. Den som får stanna ska möta ett samhälle som ger en verklig chans att börja om, lära sig språket, komma i arbete och bli en del av Sverige, och den som får avslag ska återvända. Den nya mottagandelagen är ett viktigt steg för att skapa just ett sådant mottagande – mer ordnat, mer förutsägbart och mer ansvarstagande.

Herr talman! Den lag som i dag reglerar mottagandet av asylsökande är över 30 år gammal. Den är äldre än den nuvarande utlänningslagen, äldre än dagens EU-samarbete på migrationsområdet och skriven för ett annat Sverige, i en annan tid och under andra förutsättningar.

Sedan dess har lagen lappats och lagats. Nya regler har kommit till, verkligheten har förändrats och mottagandet har gång på gång prövats av kriser, högt söktryck och stora integrationsutmaningar.

Det har lett till ett system som inte längre är tillräckligt tydligt. Det har funnits oklarheter om vilka som omfattas av lagen, vilka som har ansvar för vilka delar, hur länge man omfattas och vilka skyldigheter som var och en har.

Så vill vi inte ha det. Den som söker skydd ska veta vad som gäller. Myndigheterna ska veta vilket ansvar de har. Kommunerna ska kunna planera sin verksamhet.

Det är just därför som vi går fram med lagförändringen. Syftet är helt enkelt att förbättra förutsättningarna för ett ordnat asylmottagande, för en effektivare återvändandeprocess och för att minska utanförskapet.

Herr talman! Ett av de stora problemen i det gamla mottagandet, om man ska vara helt ärlig, har varit möjligheten till eget boende. Under lång tid har asylsökande kunnat ordna boende på egen hand. Det har ofta varit i redan hårt belastade områden, ofta med trångboddhet som följd, och ofta långt från myndigheternas stöd och kontakt.

Det har helt enkelt bidragit till segregation och ett utanförskap. Det har gjort det svårare för Migrationsverket att hålla kontakt med den asylsökande och svårare för kommuner att planera sin verksamhet.

Den nya mottagandelagen gör därför asylboendet till navet i själva mottagandet. Asylsökande ska som huvudregel bo på det boende där de har tilldelats plats för att ha rätt till dagersättning. Staten tar ett tydligare ansvar för mottagandet. Migrationsverket får ett tydligare ansvar.

Herr talman! Det är också en integrationsreform. Varför det? Jo, därför att ett första steg börjar med att samhället vet var människor finns, att barn kan nås av det stöd som de behöver, att den som sedan får uppehållstillstånd snabbt kan gå vidare till etablering och att den som får avslag inte försvinner in i ett skuggsamhälle.

Ett system där människor i stor utsträckning själva ordnar osäkra boenden, där myndigheter har svårt att nå dem och där avslagsbeslut inte kan verkställas är inte mer humant bara för att staten ställer färre krav. Tvärtom. Den friheten kan i verkligheten bli att människor hamnar i trångboddhet, beroende och utsatthet.

Herr talman! Asylsökande och personer med avlägsnandebeslut ska enligt förslaget omfattas av områdesbegränsning. Som huvudregel ska man vistas inom det län där det tilldelade asylboendet ligger. Asylsökande ska medverka i närvarokontroller. Personer med avlägsnandebeslut ska omfattas av anmälningsskyldighet. Migrationsverket ska i vissa fall kunna besluta om individuell boende- och anmälningsskyldighet. Detta är i sig viktiga verktyg.

Den nya mottagandelagen innebär också att villkoren för dagersättning skärps. Dagersättning ska fortsatt finnas för den som saknar egna medel och uppfyller villkoren. Men den som tar emot stöd från samhället ska också medverka i processen.

Det är rimligt att dagersättningen kan sättas ned om en person inte följer områdesbegränsningen, inte fullgör anmälningsskyldigheten, håller sig undan eller allvarligt missköter sig på ett asylboende.

Samtidigt ska sanktionerna tillämpas proportionerligt. Om någon har varit sjuk, om något oförutsett har hänt eller om det finns särskilda skäl ska det vägas in. Grundläggande behov som mat, kläder och hygienprodukter ska alltid garanteras på boendet.

Herr talman! Den som flyr från krig, förföljelse och förtryck ska få sitt skyddsbehov prövat på ett rättssäkert sätt. Men just därför måste vi också vara noga med att asylsystemet används till det som det är avsett för, nämligen skydd.

Asylsystemet ska inte vara en parallell väg in på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen föreslår därför att asylsökande ska kunna få undantag från kravet på arbetstillstånd först efter sex månader efter att asylansökan lämnades in. Det ska dessutom bara gälla om Migrationsverket då ännu inte har fattat beslut i ärendet och om förseningen inte beror på den asylsökande själv.

Herr talman! Det handlar bland annat om att regeringen väljer att använda den tidsgräns som EU-rätten medger. Sverige ska inte lägga sig på en mer generös nivå än vad som krävs. Det handlar också om att få en snabbare och mer ordnad asylprocess. Den första tiden efter att en asylansökan har lämnats in ska fokus ligga på att pröva skyddsbehovet. Har personen rätt till skydd ska vägen in i samhället vara tydlig.

Det är därför rimligt att arbetsmarknadstillträdet inte öppnas direkt. Om ärendet fortfarande inte är avgjort efter sex månader, och det inte beror på den sökande, ska möjligheten att arbeta kunna finnas. Men under den tid då asylärendet normalt ska prövas ska huvuduppgiften vara just prövningen.

Herr talman! Den nya mottagandelagen tar steg i rätt riktning. Den ger tydligare regler för vem som omfattas av mottagandet. Den stärker statens ansvar för boende. Den kopplar stöd till medverkan. Den ger kommunerna bättre förutsättningar. Den ger Migrationsverket bättre verktyg att hålla kontakt och driva processen framåt.

Ett ordnat mottagande är bättre för Sverige. Men det är också bättre för den asylsökande. Det ger tydligare besked, bättre kontakt, bättre möjligheter att upptäcka behov och en bättre väg vidare – antingen in i Sverige, om skyddsskäl finns, eller tillbaka, om skyddsskäl saknas.

(Applåder)