Fru talman! Jag hörde kanske inget tillägg eller någon fråga i denna andra replik, så mitt lite mer juridiska svar kvarstår.

Det är en sak att prata och ha ett välsmort munläder och säga att man vill mycket med svensk skola, och sedan är det en helt annan sak vad man gör. Det här är den tionde stora lagstiftningen under våren, eller något sådant. Jag är sex veckor in i mitt uppdrag, får jag väl säga, så jag har kanske inte de exakta siffrorna.

Det vi gör är en stor reformering av skolan, och jag hoppas att ni ändå kan hålla med att mycket av den lagstiftning som nu kommer på plats kommer att förändra svensk skola i grunden. Och förändrar man svensk skola i grunden kommer det också att bli mer attraktivt att arbeta inom svensk skola. Jag vet att det finns tiotusentals lärare som har gått en ganska lång lärarutbildning och utbildat sig i många år men kanske aldrig börjat arbeta som lärare, eller så har man arbetat några år och sedan känt att man inte har rätt förutsättningar. Dem vill vi locka tillbaka till svensk skola.

Vi vill också att alla de elever som i dag går på gymnasiet och funderar på vilken utbildning man ska välja känner att läraryrket verkar vara ett yrke där man får förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag, och där kan vi i politiken faktiskt göra ganska mycket. Vi här i kammaren kan göra en del, men skolan är som sagt var kommunens ansvar. Jag har stor tilltro till att många av våra 290 kommuner ute i landet också kan fatta väl avvägda beslut.

Det vi gör på nationell nivå är att öka upp resurserna. Det har vi gjort sedan 2023, och det har vi fortsatt med hela mandatperioden. Det ger också rätt förutsättningar för våra skolhuvudmän ute i kommunerna.

(Applåder)