Fru talman! Jag förstår att detta inte är en favoritfråga. Det hade det inte varit om jag hade varit näringsminister heller.

Jag vill börja lite där. I den valenkät som har gått ut till alla partier finns det en tydlig fråga om huruvida den statliga finansieringen av kooperativ utveckling och företagsfrämjande bör säkerställas även framåt. Tre av de partier som utgör regering och samarbetsparti har svarat ja; ett parti har inte gjort det. Därför blir det förvånande att man fortsätter att försvara detta så tydligt.

Kristdemokraterna verkar inte tycka att detta är ett bra förslag och inte heller Liberalerna eller Sverigedemokraterna. Det är bara Moderaterna som har svarat att man inte vill fortsätta stödja och finansiera det företagande som kooperativ utveckling handlar om.

Jag vill kommentera en del av det som näringsministern säger. Om det här formatet försvinner, kommer allting då att gå på som vanligt? Nej. Det är väldigt mångas bedömning, och även min, att det inte kommer att göra det. Jag ska förklara varför.

Är det smart? Nej, det är inte smart, för det här stödet handlar om väldigt lite pengar som vi har haft otroligt mycket nytta och effekt av. Det är väl därför jag blir upprörd – inte bara för att vi ska ha partipolitiska debatter här utan för att jag på allvar menar att det här har varit pengar som verkligen har gjort stor nytta. Det har vi också sett.

Ingen, varken Hanna Westerén eller jag, har i den här talarstolen påstått att allt annat företagsfrämjande arbete försvinner; det vet vi. Frågan är om de generella systemen och de andra system som finns kan ersätta den särskilda kompetens som finns kring kooperativt och socialt företagande. Det finns ingenting som tyder på det – jag skulle vara glad om det gjorde det.

Ett kooperativ är inte bara ett vanligt företag med flera ägare. Det handlar om särskilda juridiska strukturer, demokratiskt ägande, medlemsstyrning, sociala mål och lokal förankring. Det kräver särskild kunskap när man vill rädda sin butik, när anställda tar över ett företag i samband med ett generationsskifte eller när människor långt från arbetsmarknaden bygger ett arbetsintegrerande socialt företagande. Det behövs alltså särskild kompetens.

Genom dessa pengar, som regeringen nu har tagit bort och som näringsministern är ansvarig för, har man fått ett väldigt kostnadseffektivt stöd som har gett otroligt stor nytta ute i landet.

Det gäller naturligtvis de större städerna – vi har sett många exempel på det – men det är särskilt ömmande på många håll ute i landet där det är svårt att få marknaden att lösa de problem som bygden står inför. Då kan det kooperativa företagandet vara en lösning. Det är därför vi också lyfter fram detta så starkt.

Vi tror på och kämpar för att hela Sverige ska leva när det gäller välfärd och också när det gäller företagande. Det handlar om att vilja och jobba för att hela Sverige ska leva. Här är det verkligen en stor oro.

Jag undrar varför, för jag tycker faktiskt inte att jag får ett svar från näringsministern. Varför tog man bort detta? Det går inte att läsa i några handlingar.