Fru talman! Tack, ministern, för möjligheten att debattera! Det var dock ett svar som systematiskt undvek den fråga som min kollega Eva Lindh ställde. Frågan var inte om regeringen i allmänna ordalag tycker att företagande är viktigt. Frågan var vad som ska ersätta det som nu tas bort. Svaret var: Ingenting.

Fru talman! Regeringen avskaffar en förordning som möjliggjorde 25 miljoner kronor i stöd till kooperativ utveckling, en struktur som inneburit att lokal kapacitet under lång tid byggts upp i hela landet.

Det handlar inte om en myndighet i Stockholm. Det handlar om människor på orter där alternativ ibland helt saknas. Det handlar om byar som organiserar service när marknaden drar sig tillbaka och anställda som tar över verksamheter för att rädda jobb på orten. Det handlar om föreningar som ser till att det finns barnomsorg, bredband eller omsorg.

Har detta varit ineffektivt? Har det varit onödigt? Nej. Det här är lokal utveckling byggd underifrån, och det är just detta regeringen nu försvagar.

Fru talman! Näringsministern talar om generella stöd, men verkligheten runt om i vårt land är inte generell. På många mindre orter finns inga riskkapitalister, inga affärsänglar och inga stora konsultbolag. Men där har vi människor som samarbetar, bygger tillsammans och löser problem gemensamt. För dem har den kooperativa rådgivningen varit helt avgörande. När regeringen nu säger att detta ska rymmas inom befintligt system menar jag att man visar att man inte ser hur vårt land ser ut och hur våra bygder fungerar.

Fru talman! Det här är inte neutral politik. Det är ett aktivt val att ta bort ett stöd som fungerar, är kostnadseffektivt och har en mycket stark lokal förankring. Det görs utan redovisad konsekvensanalys, utan alternativ och utan plan för hur kunskapen ska finnas kvar. Detta är inte effektiv styrning. Det är ett risktagande med hela lokalsamhällen som insats.

Så, fru talman, låt oss tala klarspråk. När den lokala rådgivningen försvinner innebär det att möjligheten för många idéer att bli verklighet och för många företag att bli till också försvinner. Det betyder färre företag i våra gles- och landsbygder, färre initiativ inom social ekonomi och färre lösningar där marknaden inte räcker till. Detta är inte en bieffekt, utan det är en förutsebar konsekvens.

Fru talman! Näringsministern säger att alla företagsformer ska behandlas lika. Men jag menar att politik inte handlar om att behandla allt lika. Det handlar om att förstå vad som krävs i olika delar av landet beroende på hur bygderna ser ut. Här menar jag att det brister. I praktiken innebär beslutet nämligen att man centraliserar stöden, försvagar lokal närvaro och lämnar människor med mindre stöd just där behoven är som störst. Det går rakt emot ambitionen om ett mer levande Sverige.

Fru talman! Jag menar att detta ytterst handlar om förtroende – förtroende för att människor själva, tillsammans, kan bygga sina lokalsamhällen. Men det handlar också, fru talman, om statens ansvar att inte riva ned det som faktiskt fungerar. Vi beskådar nu ett beslut som gör just det.

(Applåder)