Herr talman! Vi har fått några svar i dag.

Ett: Den här ministern och den här regeringen skiter i frågan. Ursäkta språket! Man prioriterar inte, man tycker inte att det är viktigt och man bryr sig inte. Då har vi fått det klart för oss.

Jag närde en förhoppning i de tidigare debatterna vi hade. Civilministern sa att man hade sett och förstått problemet. Grund nummer ett för att åtgärda något är ju att åtminstone inse problemet. Nu står det klart att det inte prioriteras och att det inte är viktigt.

Två: Civilministern fortsätter att tycka att det är ett jättebra sätt att bjuda in kommuner. Gör gärna det! Åk till landshövdingarnas slott, och bjud in kommuner på middag – fine! Det är väl bra, men det räcker uppenbarligen inte för att få höra de utmaningar som kommunerna har.

Jag ska tala om något för civilministern. Jag har mött många kommuner som pratar om och lyfter upp denna fråga, men de vill inte gärna göra det väldigt öppet och tydligt, så som några kommuner vågar göra. De tar kanske inte upp det på lunchen eller middagen på slottet, och det är just därför jag tar upp det här som en poäng. Man måste ju som sagt veta om och inse att det finns ett problem innan man kan åtgärda det.

Det finns några kommuner som har orkat, vågat och klarat av att lyfta fram hur det ser ut för dem, till exempel Ljusnarsberg och Fagersta, som jag besökte i augusti. De vågar berätta om situationen så som den är. Varför är det här så känsligt? Jo, därför att man känner själv att man inte vill peka finger åt de människor som har känt sig tvingade att flytta. Men det här är ett problem, för det är många gånger välmående kommuner som skickar invånare som de inte vill ta ansvar för till andra kommuner, som oftast har ett mycket sämre arbetsmarknadsläge och sämre ekonomi. Vad innebär det för de kommunerna? Jo, det innebär otroligt tuffa prioriteringar. Om civilministern åker dit kan han få se siffror på det, för man har räknat ut det och kan visa på det för den som är intresserad av att få veta sanningen.

Det innebär också tuffa förutsättningar för de människor som vi pratar om. Och nej, även om invandringen till Sverige har minskat har inte den sociala dumpningen minskat, för det är inte bara den gruppen vi pratar om. Det är människor som har det tufft överlag, så det här pågår. Det fortsätter. Min djupa frustration handlar om de här människorna, som hamnar i ett väldigt tufft läge.

Om civilministern skulle klara av att åka till de här kommunerna kan han också åka till områdena som det handlar om, som inte underhålls, och se läckande avloppsrör och annat trasigt. Det är förskräckligt och inte värdigt för människor som lever och bor i Sverige, och jag vet att det pågår.