Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på Eva Lindhs angelägna interpellation.

Denna fråga har jag och flera av mina socialdemokratiska kollegor debatterat löpande under mandatperioden eftersom vi anser att frågan är mycket viktig.

Oavsett om regeringen och statsrådet Erik Slottner tycker att det här är viktigt eller inte så tycker vi det. Vi vet en hel del eftersom vi tillsatte en statlig utredning tidigare. Den kom väldigt långt, men tyvärr lades den ned.

Jag blir nyfiken på att diskutera mer när jag tar del av statsrådets svar på Eva Lindhs interpellation här i dag. Det är nästan som att problemet inte längre finns. Mängden asylsökande till Sverige har minskat kraftigt sedan den tid då inte minst Magdalena Andersson, som dåvarande finansminister, påbörjade en omläggning av svensk asylpolitik. Jag kan dock upplysa statsrådet om att migration till och från Sverige pågår.

Jag kan också upplysa statsrådet om att det finns en akut risk att den sociala utsattheten i Sverige ökar, inte minst på grund av den politik som Tidöregeringen för under den här mandatperioden. Det är fortfarande så, herr talman, att kvinnor utsätts för mäns våld. Det pågår våld i nära relationer. Och det är fortfarande så att människor drabbas av psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Det är en bred kategori av människor som kommer att behöva kommuners insatser och stöd. Det vet vi.

Vi vill bekämpa allt detta. Men vi vill också se åtgärder mot det fenomen som vi är rätt säkra på finns, nämligen social dumpning, som Eva Lindh beskrev i sitt första inlägg och som vi ställer frågor om. En sak som jag vill stryka under, herr talman, är att det nog i grunden handlar mycket om att ett fåtal kommuner – absolut inte en majoritet – är njugga när det gäller att ta sitt kommunala bostadsförsörjningsansvar.

Man vill inte satsa på att det ska byggas adekvata bostäder i den egna kommunen, herr talman, trots att man har ett kommunalt planmonopol och trots att man har möjligheten att ha ett kommunalt allmännyttigt bostadsföretag, möjligheten att ha sociala kontrakt, möjligheten att använda sig av förturer och reservationer, möjligheten att ställa ut kommunala hyresgarantier och möjligheten att bevilja kommunala bostadsbidrag. Man kanske inte alltid vill det.

Jag vill ställa frågan rakt till ansvarigt statsråd Erik Slottner: Varför ska vi acceptera att välmående kommuner inte tar sitt lagliga kommunala bostadsförsörjningsansvar utan dumpar enskilda utsatta människor utanför kommungränsen?