Herr talman! Jag vill ge en enda kommentar om det sista inlägget, men bara för att lyssnarna inte ska tro på detta lurendrejeri. Regeringen vill inte att barn ska svälta i Sverige. Regeringen vill inte att var och en ska betala sin egen välfärd.

Vi står för en skattefinansierad välfärd med egenavgifter inom vissa områden, precis på det sätt som har gällt oavsett om det varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. Välfärden finansierar vi gemensamt och solidariskt. Ju mer vi satsar på en tillväxtfrämjande politik, desto större förutsättningar har vi att behålla detta system. Det är fakta.

Låt mig gå över till Eva Lindhs inlägg och interpellation, som är huvudtemat för debatten. Under 2023 och 2024, när ekonomin för kommunsektorn var som allra tuffast och man inte minst var mycket utsatt för den höga inflationen, gav regeringen stora tillskott. I den första budgeten gick en tredjedel av reformutrymmet till kommunsektorn. I den andra budgeten gick 40 procent av reformutrymmet dit. Vi prioriterade välfärden och kommuner och regioner mycket hårt i våra två första budgetar, eftersom det ekonomiska läget var mycket tufft.

Sedan lyckades vi få ned inflationen. Inflationsbekämpningspolitiken var framgångsrik. Detta har i år, 2025, gett 50 miljarder mer till kommuner och regioner att röra sig med jämfört med åren innan bara på grund av den nedtryckta inflationen, eftersom hög inflation får direkt påverkan på kommunernas och regionernas pensionsavsättningar. Bara genom att trycka ned inflationen lyckades vi frigöra 50 miljarder kronor för kommunsektorn.

Nu ser vi att skatteunderlaget nästa år utvecklas bättre än normalt, vilket gör att ekonomin kommer att bli ännu ljusare 2026. Det är väldigt positivt.

Därtill kommer regeringen med ett antal riktade statsbidrag till inte minst hälso- och sjukvården för att man ska kunna fortsätta arbetet med att korta vårdköerna. Det är ett tufft arbete, men vi är fast beslutna att korta vårdköerna. Vi ger nu substantiella tillskott för det. Vi ökar också anslagen till psykiatrin, elevhälsan och mycket annat inom skolan. Kommunsektorn får alltså mer pengar till skolan och hälso- och sjukvården.

Det narrativ som ges här om att regeringen inte gör någonting, inte ger kommunerna några pengar och inte gör några satsningar på välfärden stämmer helt enkelt inte. Regeringen har gjort stora insatser inom kommun- och regionsektorn för att de skulle slippa göra stora neddragningar under år av tuffa ekonomiska förutsättningar.

Kommunerna är dock inne i stora demografiska förändringar. Det blir allt färre barn i förskole- och skolåldern, och allt fler äldre över 80 år kommer att behöva hemtjänst och vård- och omsorgsboenden. Det gör att resurser kommer att behöva föras över från skolväsendet till äldreomsorgen framöver. Det som ibland kan se ut som neddragningar kan i själva verket vara anpassningar till demografiska förändringar.

Eftersom äldreomsorgen nämndes vill jag även säga något om den. Den ligger mig varmt om hjärtat, och jag var ansvarig för den i Stockholm under förra mandatperioden. Regeringen fortsätter med Äldreomsorgslyftet, som varit en bra satsning och ett bra sätt för att stärka äldreomsorgen och höja dess kvalitet.