Fru talman! Hotet utgörs ju av risken att man inte klarar av att finansiera de utgifter man tar på sig. Det är då man binder upp sig till andra aktörer – lånar och lånar – och det får också en säkerhetspolitisk konsekvens. Det upptäcker för övrigt en del länder nu när man till exempel lånar i Kina. Då får ett annat land plötsligt en hållhake på en. Det är därför man måste sköta sin ekonomi och sina statsfinanser.

Nej, vi har inte goda statsfinanser längre. Det kan man inte säga när vi lånar och när underskottet är 400 miljarder kronor på två år, för då rasar ju statsfinanserna – de kollapsar. När statsskulden ökar med 30 procent på två år har man inte längre så goda statsfinanser. Vi hade det tidigare, till följd av att vi varje gång det har varit socialdemokratiska regeringar har överlämnat ett överskott till er. Det gjorde vi 2006, och det förvandlades sedan till ett underskott 2014. Sedan överlämnade vi ett överskott till er igen 2022, och det har nu förvandlats till ett underskott 2026.

Ni tömmer alltid ladorna och gör av med överskotten under era mandatperioder, och sedan hoppas ni på något magiskt sätt att de här skattesänkningarna som ni har genomfört ska finansiera sig själva, men de gör ju aldrig det. Det enda detta leder till är ökade orättvisor och hål i statskassan.

Vi är som sagt överens om utgifterna, och vi är överens om stöd till Ukraina. Det vore bra om vi också kunde komma överens om finansieringen på lång sikt och om ni kunde erkänna att detta måste finansieras rättvist om det ska fungera på lång sikt. Det kan ju inte vara så att de med de högsta inkomsterna ska ta en springnota och smita från notan som de nu gör.

De skattesänkningar som ni har genomfört innebär ju störst påslag för de allra rikaste. Varför ska inte de vara med och nu delfinansiera försvarsutgifterna? Det klädsamma på lång sikt vore att ta ett gemensamt ansvar för både utgifterna och finansieringen. Det skulle jag vilja se.