Fru talman! Vi debatterar i dag verksamheten i Nato under 2025, ett år som ytterligare har präglat Sveriges roll i alliansen och vår plats i en alltmer osäker omvärld.

Sveriges medlemskap i Nato är nu ett faktum, och integrationen i alliansens strukturer har fördjupats. Samtidigt fortsätter Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina, i direkt strid med folkrätten. De övergrepp och krigsbrott vi bevittnar får aldrig accepteras eller normaliseras. Därför står Miljöpartiet tydligt bakom ett starkt, långsiktigt och uthålligt stöd till Ukraina – politiskt, ekonomiskt och humanitärt.

Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Men det, fru talman, innebär inte att vi ska bli ensidiga, tvärtom. Just i en tid av militär upprustning och ökade spänningar behövs en stark röst för det som är mer än militär styrka: diplomati, internationell rätt, konfliktförebyggande arbete och mänskliga rättigheter.

Miljöpartiet vill att Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik fortsatt ska vara självständig och präglas av en bred syn på säkerhet. För vad är egentligen säkerhet? Är det enbart antalet soldater, vapensystem och militär kapacitet, eller handlar det också om människors trygghet, samhällens motståndskraft, klimatets stabilitet och möjligheten att leva fria och demokratiska liv?

För oss är svaret tydligt: Säkerhet är bredare än så. Därför är det välkommet att regeringen har börjat uppmärksamma klimatets betydelse för säkerhetspolitiken. Klimatförändringarna fungerar som en hotmultiplikator; de förvärrar konflikter, driver migration och skapar instabilitet. Att ge FOI i uppdrag att stärka forskningen om klimat och säkerhet är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Sverige bör vara pådrivande inom Nato för att klimathotet ska integreras fullt ut i alliansens analys och planering.

Fru talman! Vi ser också en utveckling inom flera Natoländer där rättsstatens principer utmanas. Demokratin kan aldrig tas för given, inte heller inom en försvarsallians. Därför menar Miljöpartiet att Sverige bör arbeta för att stärka demokratikrav inom Nato. En allians som bygger på gemensamma värderingar måste också våga försvara dem.

En annan central fråga är transparensen och den demokratiska förankringen här hemma. Sveriges tradition av öppenhet och offentlighet ska inte upphöra för att vi nu är med i Nato. Tvärtom bör riksdagen involveras löpande inför viktiga beslut och möten. Legitimiteten i säkerhetspolitiken bygger på insyn, ansvar och förankring.

Fru talman! Miljöpartiet vill också vara tydligt med vad vi anser ska vara Natos kärnuppgift: att värna medlemsländernas territoriella integritet. Vi motsätter oss att alliansen i ökad utsträckning ägnar sig åt så kallade out of area-operationer. Fokus bör vara att avskräcka angrepp, inte att expandera uppdrag.

Vi anser också att Nato inte ska ha permanenta trupper eller baser på svenskt territorium. Sveriges säkerhet stärks inte av att bli en permanent uppmarschzon, utan den stärks av stabilitet, förtroendeskapande åtgärder och tydliga ramar.

Fru talman! En av de viktigaste – och mest akuta – säkerhetsfrågorna i vår tid är kärnvapnen. Kärnvapen utgör ett existentiellt hot mot hela mänskligheten. Att Nato fortfarande bygger sin strategi på möjligheten till förstahandsanvändning är djupt problematiskt. Det bidrar inte till trygghet, utan det bidrar till ökad global osäkerhet och risk för katastrofala misstag.

Sverige bör därför vara en tydlig röst inom alliansen för att anta en så kallad no first use-doktrin. Det skulle vara ett viktigt steg mot att minska riskerna för kärnvapenkrig. Vi menar också att Sverige bör gå längre, genom att införa lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium, både i fredstid och i krigstid. Det skulle skicka en tydlig signal om vilken väg vi vill gå: nedrustning, inte upprustning av massförstörelsevapen.

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta fram en dimension som ofta får för lite utrymme i säkerhetspolitisk debatt men som är helt avgörande för långsiktig fred: inkludering.

FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt resolution 2250 om unga, fred och säkerhet slår fast något mycket viktigt: Fred blir mer hållbar när fler får delta i att skapa den. Trots detta är kvinnor och unga fortfarande kraftigt underrepresenterade i fredsförhandlingar och säkerhetspolitiska processer världen över. Detta är inte bara en fråga om rättvisa. Det är en fråga om effektivitet.

Forskning visar gång på gång att fredsavtal som inkluderar kvinnor har större sannolikhet att hålla över tid. När unga människor ges en meningsfull roll i samhällsbygget minskar risken för konflikter och radikalisering. Att exkludera halva befolkningen – och stora delar av nästa generation – är inte bara fel, utan det är ineffektivt och kortsiktigt. Därför bör Sverige vara en tydlig röst inom Nato för att dessa perspektiv ska integreras på allvar.

Det räcker inte med fina formuleringar i policydokument. Vi behöver konkret handling: fler kvinnor i ledande positioner inom freds- och säkerhetsarbete, systematisk inkludering av kvinnors organisationer i konfliktförebyggande arbete samt strukturer som säkerställer att unga får inflytande i fredsprocesser och återuppbyggnad, utbildning och operativa riktlinjer inom Nato som gör resolutionerna 1325 och 2250 till levande verklighet, inte symbolpolitik. Här har Sverige både en tradition och ett ansvar att gå före.

Fru talman! Säkerhetspolitik handlar i grunden om vilket samhälle vi vill bygga och vilken värld vi vill se. Vill vi ha en värld där säkerhet definieras enbart av militär styrka och avskräckning? Eller vill vi ha en värld där säkerhet också handlar om rättvisa, demokrati, mänskliga rättigheter, klimatansvar och inkludering? Miljöpartiet väljer det senare. Sveriges Natomedlemskap är i dag en realitet, och vi vill att Sverige ska vara en konstruktiv del av alliansen. Men vi vill också att Sverige ska vara en röst för förändring, en röst för nedrustning, en röst för klimatansvar, en röst för demokrati och rättsstat och inte minst en röst för kvinnor och unga som aktiva deltagare i byggandet av fred, för i slutändan är det just där – i människors delaktighet, i tilliten och i rättvisan – som verklig och långsiktig säkerhet skapas.

Med det vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 1.