Fru talman! Europa befinner sig i en bister verklighet. Kriget i Ukraina rasar vidare, och hoten i vårt närområde är inte längre avlägsna eller teoretiska. De är konkreta, långsiktiga och påverkar även Sverige här och nu.

I detta läge blev Sverige under den här mandatperioden medlem i Nato. Det var ett historiskt steg. För Sverigedemokraterna var det ett steg vi processade och stod bakom med full kraft eftersom Sveriges säkerhet måste bygga på verkligheten som den är, inte på önsketänkande om hur vi skulle vilja att den såg ut.

Fru talman! Ett medlemskap är dock inte slutpunkten. Det ställer nya krav på politiskt ledarskap, tydlighet och uthållighet samt på att vi fattar beslut som stärker Sverige också när de är svåra. Det är i ljuset av det vi behandlar betänkandet om verksamheten i Nato under 2025.

Det finns skäl att understryka allvaret i det säkerhetspolitiska läget. Under året har två så kallade artikel 4konsultationer genomförts inom alliansen, vilket i sig är ett tydligt tecken på hur skört läget är. Det visar att våra allierade utsätts för olika former av intrång och påtryckningar mot sin territoriella integritet. Det handlar inte om isolerade händelser utan är en del av ett mönster som i förlängningen innebär en uppenbar risk för en större militär konflikt.

Betänkandet vi nu behandlar gäller inte bara ett formellt ställningstagande i kammaren, utan det handlar om hur Sverige som ny medlem ska orientera sig i alliansen, formulera sina prioriteringar och ta ansvar i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Fru talman! Det måste sägas: Alla i denna kammare har inte varit lika tydliga, lika konsekventa eller lika realistiska i synen på Sveriges säkerhet. Vi ser fortfarande partier som valde tvekan när historien krävde klarsyn och som svarade med osäkerhet när omvärlden hårdnade. När Sverige behövde tydliga besked levererade de ambivalens – i synnerhet gällande inställningen till Natomedlemskap.

Däremot måste jag berömma den samförståndsanda som i dag finns i riksdagen gällande det som verkligen avgör ett lands säkerhet, nämligen försvarsanslag, militär förmåga, beredskap och viljan att faktiskt bära ansvar när kostnaderna blir påtagliga – även om vi kan ha olika vägar dit.

Fru talman! Sverigedemokraterna sluter inte bara upp bakom medlemskapet i Nato utan driver förslag om svenska prioriteringar inom försvarsalliansen, inte av ideologisk bekvämlighet utan av nationellt ansvar. För oss handlar säkerhetspolitik ytterst om att skydda det som är vårt – vårt land, vårt folk, vår frihet.

Där går också en viktig skiljelinje: För vissa är internationella strukturer ett mål i sig, och för oss är de ett verktyg. Nato är för Sverige ett kraftfullt och nödvändigt verktyg. Alliansen stärker Sverige, och Sverige stärker alliansen. Sverige ska vara en lojal allierad och en trovärdig partner, och Sverige ska aldrig bli en passiv följare. Svensk säkerhetspolitik måste även i Nato präglas av omdöme, ryggrad och nationell självrespekt.

Fru talman! Det är också därför detta betänkande är viktigt. Det rör inte bara Sveriges närvaro i en ny institutionell ram utan även den praktiska inriktningen för vårt arbete i Nato under 2025 – hur vi ska bidra, vilka prioriteringar vi driver och hur vi bäst stärker både svensk och alliansens samlade säkerhet.

Sverigedemokraterna menar att Nato ska hålla fast vid sin kärna, det vill säga det kollektiva försvaret av medlemsstaternas territorium. Det är där alliansens styrka finns, det är där dess legitimitet finns och det är där Sveriges mest grundläggande säkerhetsintresse finns.

Här behövs en röst för realism. Det behövs en röst som säger att Europas säkerhet börjar i Europa och att Sveriges ansvar börjar i vårt närområde. Det betyder också att vi måste kunna prioritera. När Europa åter står inför allvarliga militära hot får fokus inte förskjutas från det som är alliansens själva uppgift, det vill säga att avskräcka, försvara och hålla samman.

Mot den bakgrunden vill jag också lyfta en konkret fråga där Sveriges roll i Nato nu utvecklas. Vi noterar med stort intresse att Sverige har tilldelats förmågemål som innebär att bidra till ett integrerat luft- och robotförsvar inom alliansen. Detta är välkommet. Det är dessutom i linje med vad Sverigedemokraterna har drivit tidigare, nämligen att Sverige bör prioritera just denna typ av förmågor inom Nato.

I en tid där hotbilden i allt högre grad omfattar avancerade robotsystem, kryssningsrobotar och luftangrepp är ett robust luft- och robotförsvar en avgörande del av såväl nationell som allierad säkerhet. Här har Sverige både kompetens och strategiska skäl att ta ett större ansvar.

Fru talman! Mot den bakgrunden vill jag särskilt uppehålla mig ett ögonblick vid det nordiska perspektivet. Med Sverige och Finland i alliansen har en historisk möjlighet öppnats. Hela Norden finns nu i samma försvarsallians. Det är inte bara en symbolisk förändring utan en strategisk omdaning av vår region, och det är en möjlighet som vi behöver ta tillvara fullt ut.

Sverigedemokraterna vill att Sverige ska vara en drivande kraft för att fördjupa det nordiska samarbetet inom Nato. Vi ska inte nöja oss med att delta; vi ska bidra, leda, forma och utveckla. Om Norden samordnar sina förmågor än bättre blir nämligen inte bara våra länder starkare, utan då blir hela Natos norra flank starkare.

Detta kan innebära gemensam operativ planering för försvaret av Östersjön. Ett tätare integrerat samarbete med Finland, vars säkerhet i praktiken är oupplösligt förenad med vår egen, är på väg. Det kan också innebära fördjupad samordning med Norge och Danmark när det gäller logistik, underrättelser och luft- och sjöförsvar, liksom regelbundna och avancerade gemensamma övningar som stärker vår faktiska stridsförmåga.

Allt det här och mer därtill är sätt att göra Nato starkare och mer relevant för vår del av världen. Det handlar egentligen ytterst om att förena geografi med strategi. Vi delar hav, luftrum, infrastruktur och säkerhetsintressen. Därför måste vi också i högre grad dela planering, övning och praktiskt ansvar.

Fru talman! Vi ska också vara tydliga med att inga allianser i världen kan ersätta ett starkt nationellt försvar. Här finns det fortfarande en politisk skuld i denna kammare. Sverige rustade ned sitt försvar under lång tid – förmågor avvecklades, beredskap monterades ned och alltför många valde att tro att historien hade tagit slut när den i själva verket bara omgrupperade sig.

Sverigedemokraterna tänker inte upprepa de misstagen. Vi står för en långsiktig upprustning. Vi står för att Sverige ska ligga stabilt vid Natos målsättningar. Vi står för att bygga ett försvar som faktiskt kan försvara Sverige inte bara på papperet och i planer utan i verkligheten, med personal, materiel, uthållighet och förmåga att möta ett allvarligt angrepp.

Avslutningsvis vill jag vara tydlig med en annan sak. Det säkerhetspolitiska läget kräver mer av oss än att vi vinner debatter eller formulerar välvilliga avsikter. Det kräver mognad, ansvar och uthållighet. När det gäller vårt försvar av Sverige och vår roll i det nordatlantiska, nordiska och europeiska säkerhetssamarbetet måste vi i grunden sträva efter så stark enighet som möjligt – inte för att vi tycker lika i allt utan för att verkligheten kräver stabilitet, förutsägbarhet och styrka.

Sverige är i dag en del av Nato. Det är ett historiskt faktum. Men hur vi väljer att vara medlem – hur vi bygger vår egen styrka och hur vi använder detta medlemskap till att göra Sverige tryggare – är fortfarande en politisk fråga.

Låt mig också, nu under mandatperiodens sista riksmöte, säga följande i egenskap av ordförande i utrikesutskottet: Även om vi i utskottets arbete i många avseenden har olika uppfattningar i sak präglas det här området av ett gemensamt allvar gällande Sveriges säkerhet. Det är värdefullt, och det är viktigt. Det är en styrka att ta med sig in i nästa mandatperiod.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.