Fru talman! Jag upprepar att jag tycker att frågeställningen är befogad. Däremot ser jag inte framför mig hur ett sådant här avtal kan rivas upp på dagen. Om ett avtal rivs upp ser jag framför mig att det finns en handlingsplan som sträcker sig över en viss period. Det är ju inte så att det på dagen står 500 fångar och väntar på att bli överflyttade till Sverige.

Estland är ett civiliserat land, ett EU-land. Av tradition har Sverige band med Estland sedan 250 år tillbaka. Det är inte så att de kommer att slänga de här fångarna över Östersjön, utan det kommer att skötas civiliserat om det blir så. Jag tycker alltså fortfarande att frågeställningen är motiverad, men jag är inte orolig för att ska bli kaos.

Är det ett nederlag? Som alltid när Sverige sluter avtal med andra länder – det kan gälla bistånd, och det kan gälla företag som etablerar sig utomlands – kan saker och ting ske. Världen är föränderlig, och det får vi inte blunda för. Vi måste också ta höjd för att världen är föränderlig och vara beredda på att det kan ske förändringar i världen.

När jag pratar med Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet hör jag ändå någonstans att det finns handlingsplaner för saker och ting som ska hända, men ingen kan ju förbereda sig på allt. Ju mer jag tänker på frågeställningen måste jag dock säga att jag är trygg. Jag tror inte att avtalet kommer att sägas upp, och om det skulle sägas upp är jag trygg i att detta kommer att kunna hanteras under den tid det tar att omförhandla eller avbryta avtalet.

Jag är alltså trygg i den situation vi har i dag, och jag tycker fortfarande att det här är den bästa temporära lösningen på den belastning som Kriminalvården har i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 juni.)