Herr talman! Vi debatterar i dag en tämligen unik åtgärd, nämligen att vi ska överlåta delar av svensk myndighetsutövning till främmande land – i detta fall till Estland, som ingått ett antal om att Estland ska ansvara för vård och förvaring av personer som av svensk domstol har dömts till fängelsestraff. Som tidigare talare har sagt är detta i grunden ett underbetyg till svensk kriminalpolitik.

Sverige borde vara rustat att hantera detta på egen hand. Men bakgrunden till att vi nu ingår det här avtalet är den tidigare regeringens saktfärdighet och oförmåga att agera när gängkriminalitet och grov våldsbrottslighet eskalerade till oanade höjder. Det kom larmrapporter från kriminalvården, från facket, från enskilda anställda – ja, från alla möjliga håll och kanter. Det hissades varningsflagg om att det här var på väg att haverera. Trots larmen uteblev åtgärderna.

Den dåvarande socialdemokratiska justitieministern, Morgan Johansson, tonade även ned problemen. Satsningarna och utbyggnaden av anstaltsplatser uteblev, och budgetmässigt anslogs långt mindre till Kriminalvården än vad som äskats.

Herr talman! Redan 2019 drev den dåvarande oppositionen på för att få fram fängelseplatser utomlands. Förslaget viftades bort av dåvarande justitieministern med motiveringen att det – citat – var ett dyrt och omständligt förslag. Även professionella bedömningar om en fortsatt ökning av antalet intagna negligerades med motiveringen – återigen var det Morgan Johansson – att straffskärpningarna endast skulle leda till marginella kostnadsökningar. Det var givetvis en uppenbar felbedömning.

Redan 2018 var fängelserna överbelagda, och det var än mer prekärt när den nuvarande regeringen tillträdde 2022. Vi satsar nu stort på en utbyggnad av anstaltsplatser och häkten, men det tar det tid att bygga bort bristen. I avvaktan på färdigställande är den nu föreslagna lösningen den bästa tänkbara.

Herr talman! När vissa har talat i talarstolen här har det låtit som att Estland skulle vara någon sorts u-land. Sanningen är att Estland sedan många år tillbaka är ett framstående medlemsland i Europeiska unionen.

Jag har själv besökt Tartu och på ort och ställe inspekterat den nu aktuella anstalten och fått möjlighet att tala med personal på plats. Jag upplever att anstalten har välutbildad personal och att lokalerna väl uppfyller de krav som motsvarar svensk kriminalvård. Där finns möjlighet till rekreation och sysselsättning. Det finns även särskilda lokaler där den intagna får möjlighet att ostört umgås med sin familj. Och, som sagt, Estland är ett EU-land. Man uppfyller kraven om rättigheter och skyldigheter för frihetsberövade – grundläggande skyldigheter som alla medlemsländer har skrivit under.

Det är väl också så att de som kommer att placeras i Tartu blir nogsamt utvalda. Man bedömer då att det är personer som är lämpliga att vistas på det här stället.

Sverige hyr då enligt avtalet 400 celler med plats för 600 intagna. Det finns, som sagt, även ett regelverk som anger fall där det inte är aktuellt med en placering i Tartu. Överlag upplever jag att förslaget är väl genomarbetat med angivande av möjligheter och begränsningar för eller mot en placering.

Avtalet är, som sagt, tidsbegränsat med en möjlighet till förlängning men även en möjlighet att säga upp det om det inte fungerar som tänkt. Svensk kriminalvård kommer också att ha personal på plats, vilket även det är en försäkran om att Estland kommer att leva upp till avtalets villkor och intentioner.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.