Fru talman! Nu när vi befinner oss i den svenska demokratins hjärta i kammaren förväntar jag mig att vi är hederliga och ärliga gentemot svenska folket. Jag tror att det är hundratusentals människor som just nu tittar på denna interpellationsdebatt.

Vi ska vara ärliga och transparenta. Vad är det vi egentligen går till val på? Vad är det vi lovar svenska folket? Hur vill vi styra nu, och hur vill vi styra i framtiden?

Ska man betala 22 miljarder kronor nästa år och 25 miljarder 2028, kan det här finansieras på tre sätt. Ett sätt är att skära i utgifter. Då tycker jag att vänstersidan ska svara på frågan om vilka sjukhus, äldreboenden och skolor som ska läggas ned för att vi ska skicka 22 och sedan 25 miljarder mer i bistånd.

Ett annat sätt är att höja skatterna för vanligt folk. Jag uppmuntrar ledamoten att läsa på lite mer om Vänsterpartiets ekonomiska politik. Undersköterskan som har sparat ihop till ett radhus skulle få betala höjda fastighetsskatter. Undersköterskan som har ett bolån för att man inte kan casha 7 miljoner skulle behöva betala höjda skatter. Undersköterskan som går till jobbet och anstränger sig skulle behöva betala de höjda skatterna på arbete. Man nämner på ett svepande sätt miljardärer, men i praktiken är de vanligt folk.

Det tredje sättet är att låna. Men ett lån är något man måste betala i framtiden. Då är det den yngre generationens undersköterskor, som jobbar och sliter och ställer väckarklockan, som behöver betala de höjda skatterna – inte i dag, men väl om 5, 10, 15, 20 eller 25 år. Eller så skär man i utgifterna framöver.

Jag tycker att man ska vara hederlig här. Vi har varit mycket transparenta. Många bra projekt har tyvärr inte fått medel för att vi måste nästan dubblera biståndet till Ukraina och för att vi måste ta tag i de problem som finns på hemmaplan. Jag tycker att man på den vänstra sidan också borde vara transparent med vad man vill.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.