Fru talman! Jag tackar för ytterligare svar.

Ministern försöker smutskasta det tidigare svenska biståndet på ett sätt som inte stämmer. Det svenska biståndet har i globala undersökningar fått högsta betyg tidigare. Försök inte få det att se ut som att det svenska biståndet inte skulle ha fungerat väl tidigare! Sedan finns det alltid sådant som skulle ha kunnat bli bättre, men det tidigare biståndet har fungerat väldigt väl – till skillnad från det bistånd som vi ser nu.

Barn utgör en tredjedel av världens befolkning och närmare hälften av befolkningen i de minst utvecklade länderna. Barns rättigheter kränks systematiskt världen över, och barn utestängs från inflytande. Hälften av världens fattiga är barn, och varje år dör omkring fem miljoner barn under fem år, många av dem av undernäring. Nästan 500 miljoner barn lever i en konfliktzon, och varje dag tvingas 29 000 barn på flykt.

Samtidigt gör nedskärningar i det globala biståndet att några av världens mest utsatta barn förlorar möjligheten till stöd och hjälp. Rädda Barnen har rapporterat om hur livsviktiga program har stoppats. Verksamheter för svårt undernärda barn, mödravård i flyktingläger, vaccinationsinsatser och insatser för flickors skolgång har tvingats avslutas.

Kriget i Sudan har lett till en av de största humanitära katastroferna i världen. Barnen i Sudan lever i ett helvete på jorden utan mat, rent vatten, sjukvård och skola.

Hur kan Sverige välja att skära ned sitt bistånd när världen ser ut som den gör?

Trots vapenvilan är Gaza fortfarande en av de värsta och farligaste platserna i världen för barn. Fortfarande dödas barn i Gaza. Flera nyfödda har frusit ihjäl under vintern, och tiotusentals lider av undernäring. I stort sett alla barn i Gaza är traumatiserade som resultat av kriget. Här skulle Sverige kunna göra betydligt mer och börja med att återupprätta stödet till FN-organet UNRWA.

För några dagar sedan kunde vi i DN och ETC läsa om det indragna stödet till biståndsorganisation Islamic Relief, som vi pratade om. Trots granskningar som visar att organisationen inte gjort några fel och att det inte finns några konkreta bevis mot den fick den sitt stöd indraget. Det här med att den på något sätt skulle stödja extremister stämmer alltså inte.

Organisationen har i flera år fått Sidas stöd men inga anmärkningar, tvärtom. Organisationen gör ett oerhört viktigt arbete i konfliktdrabbade länder och når ut till civilbefolkningen på ett mycket bra sätt genom sina goda kontakter med lokala aktörer.

Vi kunde i DN läsa om arbetet i flyktinglägren i södra Etiopien, där man gett stöd till små barn som befinner sig på svältgränsen. När detta stöd nu upphör om några dagar finns det ingen som tar vid. Spädbarn riskerar att dö på grund av det indragna stödet. Det är ett faktum.

Vi kan inte hjälpa alla – självklart inte. Här finns dock ett etablerat, väl fungerande stöd som räddar livet på spädbarn, och det drar vi nu in utan att ersätta det. Hur kan ministern försvara något sådant?

Ministern säger i sitt svar att Sverige är en av världens största humanitära givare och ska fortsätta vara en tydlig kraft för livräddande insatser och skydd för de allra mest utsatta där behoven är som allra störst. Hur tycker ministern att det stämmer överens med verkligheten om vi nu helt överger barnen i Etiopien?

Om regeringen hade gjort en konsekvensanalys av hur nedskärningen av svenskt bistånd och indragna landstrategier drabbar barn och unga kanske detta inte hade hänt. Jag vill åtminstone tro det.