Fru talman! Jag reagerar på ledamotens ordval ”väl fungerande bistånd".

Det är klart att det finns tusentals insatser och projekt som verkligen har räddat människoliv. Jag har själv som biståndsminister gjort många resor ute i fält och verkligen känt det i magen: Det här är väl fungerande svenskt bistånd.

Men det kan man inte säga om det totala svenska biståndsengagemanget innan vi tog över, med ett biståndssystem som har byggts upp sedan 50, 60 och 70-talen där vi inte har haft tillräckligt bra koll på skattebetalarnas pengar.

Vi fasar ut olika landstrategier av lite olika skäl.

Burkina Faso och Mali är länder som styrs av militärjuntor med nära kopplingar till Ryssland. Då kan de inte förvänta sig hundratals miljoner av svenska folket. Men vi fortsätter med det viktiga humanitära arbetet även där.

Till Tanzania har svenska folket gått in med 70 miljarder svenska kronor sedan 60-talet. Då kanske man tänker: ”Jovisst, det kanske är lite korruption där. Jovisst, det kanske har funnits insatser som inte lett till någon större utveckling. Men 70 miljarder svenska kronor måste väl ändå på totalen ha lyft landets befolkning upp i välståndsligan?” När man gjort oberoende granskningar av det här har man inte kunnat se att det haft någon effekt över huvud taget.

Jag vet att det finns många viktiga insatser som har gjort skillnad. Jag har sett det med egna ögon. Jag har läst rapporterna och följer detta varje dag. Men vi har också slösat med skattebetalarnas pengar, och det kommer den här regeringen aldrig att acceptera.

Ledamoten nämner också fallet Etiopien. Jag antar att ledamoten syftar på att Islamic Relief inte längre får svenskt stöd. Det här är en direkt konsekvens av regeringens politik, där vi mycket noggrant styr Sida. Vi vill alltså inte att det ska finnas risk att svenska skattemedel hamnar i islamisters eller extremisters fickor. Det finns exempel där svenska skattemedel har gått till workshops och panelsamtal där Hamas och palestinska Islamiska jihad varit närvarande. Det är slut med den typen av verksamhet nu. Vi vill dessutom att man tillämpar en försiktighetsprincip. Det är fortfarande lika mycket pengar, men risken att de hamnar i extremisters fickor är mycket mindre.

Sida har en mycket noggrann och viktig behovsmodell för att helt enkelt analysera läget ute i världen. Var är behoven som allra störst? Var är finansieringsbehoven som allra störst? Det påverkas inte av den nya instruktionen till Sida. Det Islamic Relief inte får nu får ju andra viktiga humanitära aktörer som bedriver ett mycket viktigt arbete.

Jag är faktiskt lite förvånad över att Vänsterpartiet tycker att det är så pass viktigt att ta bort den här instruktionen, vilket skulle möjliggöra att islamister, extremister och organisationer som undergräver flickors och kvinnors rättigheter får ta del av svenska skattemedel. Det tycker jag vore direkt orättvist.

Ledamoten nämner också Ryssland och att detta kan slå tillbaka mot oss själva. Den största risken för Sverige militärt är just Ryssland. Det är klart att vi har ett delansvar för vad som händer i världen, men vi bär hela ansvaret för vad som händer i Sverige. Vi har också ett mycket större ansvar mot den granne som behöver vår hjälp.

Naturligtvis har vi moraliska skäl att hjälpa Ukraina, men om vi kan se till att Ukraina orkar fortsätta försvara sig själva minskar också risken för ett väpnat angrepp hemma i Sverige.