Fru talman! Jag tackar ministern för svaret även om jag i vanlig ordning inte är fullt nöjd.

I december 2023 presenterade regeringen sin reformagenda för biståndet. Agendan innebär en fullständig omläggning av ett tidigare väl fungerande svenskt bistånd. Dessutom har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna beslutat att frångå det etablerade enprocentsmålet och sänka biståndet drastiskt.

Detta sker i en tid när behovet är större än någonsin, inte minst som ett resultat av Trumps slakt av amerikanskt bistånd som kommer att leda till att miljontals människor riskerar att dö och ännu fler stå utan stöd. Att Tidöregeringen då kastar enprocentsmålet överbord är ett svek mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd. De som drabbas hårdast är kvinnor och barn, som får sämre tillgång till bland annat skola och mödra- och hälsovård.

Biståndet ska gå till de mest utsatta och fattigaste människorna i världen, men i december 2025 beslutade regeringen att fasa ut Sveriges landstrategier i Liberia, Moçambique, Tanzania, Zimbabwe och Bolivia. Tidigare stöd till Kambodja, Afghanistan, Jemen, Mali, Burkina Faso och Sydsudan fasas ut. Detta får enorma konsekvenser. Det finns risk att människor kommer att dö som ett resultat av det indragna stödet.

Det tydligaste exemplet är alla de små barn som riskerar att dö i flyktinglägret i södra Etiopien som vi kunde läsa om i DN för några dagar sedan. Om regeringen hade gjort en ordentlig barnkonsekvensanalys har jag svårt att tro att det stödet hade fasats ut.

Jag förstår att Sverige inte kan stödja alla utsatta människor i världen, självklart inte. Men vi borde åtminstone kunna upprätthålla det stöd vi har på plats, ett väl fungerande stöd som räddar livet på undernärda spädbarn.

När regeringen fasar ut det bilaterala biståndet till Liberia lämnar man ett land med djupa sår efter inbördeskrig. Men såren har börjat läka, och utvecklingen går åt rätt håll. Nu riskeras allt detta. Demokratiförsvarare och viktiga jämställdhetsprojekt till stöd för kvinnors organisering och egen försörjning riskeras i Tanzania, Moçambique och Zimbabwe. Viktiga projekt för att stärka hållbart jordbruk för att förhindra naturkatastrofer i Zimbabwe riskerar att gå förlorade. Det här är bara några exempel.

När Sverige och andra demokratiska länder vänder Afrika och i viss mån Asien ryggen lämnar vi fältet fritt för odemokratiska krafter som Ryssland och Kina. Det är en stor global säkerhetsrisk som kommer att slå tillbaka mot oss själva. Vi måste kunna lyfta blicken och se att det finns fler säkerhetshot i världen än de i vår närmaste omgivning.

Ministern hänvisar till vikten av att stödja Ukraina. Jag håller med om att Sverige måste göra allt för att stödja Ukraina på alla tänkbara sätt, men det bör inte ske på bekostnad av annat, livsavgörande bistånd. Vi måste självklart stödja Ukraina men med medel som inte belastar biståndet. Sverige är ett rikt land. Vi kan både stödja Ukraina och upprätthålla ett bra internationellt bistånd.

Jag är djupt oroad över att det svenska biståndet minskas eller helt dras in för några av de fattigaste människorna i världen. Ministern svarar att utfasningarna ska ”analyseras och sammanfattas i de sista strategirapporterna enligt gällande rutin”. Det duger inte, ministern. Konsekvensanalyser måste göras före utfasningen. Uppenbarligen har det inte skett. Sverige lämnar decennier av väl fungerande bistånd utan någon som helst analys som tydliggör vad de indragna strategierna får för konsekvenser för världens fattiga och utsatta och för den globala säkerheten. Jag anser att det är både oansvarigt och väldigt farligt.