Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret.

Transportstyrelsens senaste tillståndsmätning visar att var femte taxiförare inte uppfyller kraven på dygnsvila. Det är allvarligt, vilket ministern instämde i. Reglerna finns inte där för syns skull, utan de finns där för att skydda trafiksäkerheten, resenärerna och förarnas hälsa.

Rapporten handlar dock egentligen om något större. Den bekräftar de problem som under lång tid har funnits inom delar av taxibranschen, såsom osund konkurrens, bristande regelefterlevnad och förare som pressas att arbeta långa dagar för att få ekonomin att gå ihop. Det är de seriösa företagen som drabbas när andra konkurrerar genom att tänja på reglerna. Det är förarna som drabbas när pressen att köra fler timmar ökar, och det är resenärerna som drabbas när trafiksäkerheten riskerar att försämras.

Herr talman! Det här är ingen ny diskussion. Jag och ministern har flera gånger debatterat taxibranschens utveckling här i kammaren, och under hela mandatperioden har vi socialdemokrater efterfrågat en översyn av taxibranschen – av regelverket, kontrollsystemet, konkurrenssituationen och villkoren för de anställda.

Vi har lyft problemen med osund konkurrens. Vi har lyft behovet av bättre kontroller. Vi har lyft situationen för de förare som vill göra rätt för sig, försörja sig genom arbete och följa regelverket men som samtidigt pressas av en allt hårdare marknad. Vi har också lyft de orimliga priser som fortfarande förekommer. Turister och besökare som landar på Arlanda ska inte behöva riskera att betala flera tusen kronor för en taxiresa in till Stockholms city.

Trots att regeringen vid flera tillfällen har sagt sig dela problembilden har resultaten uteblivit. När jag ser tillbaka på de här fyra åren är det svårt att peka på någon större reform som på allvar har förbättrat situationen i taxibranschen. Problemen kvarstår, och nu får vi ännu en rapport som visar att regelöverträdelserna fortfarande är omfattande.

Herr talman! Jag reagerar också på att ministern i sitt svar i huvudsak hänvisar till polistätheten. Den har ökat, och vissa förändringar har genomförts. Men om var femte förare fortfarande inte får tillräcklig dygnsvila måste man rimligen ställa frågan igen: Har regeringens åtgärder varit tillräckliga?

För mig handlar detta ytterst om vilket arbetsliv vi accepterar i Sverige. Människor som vill arbeta, göra rätt för sig och försörja sina familjer ska inte pressas av villkor där långa arbetsdagar blir en förutsättning för att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt ska seriösa företag inte behöva konkurrera med aktörer som bygger sina affärsmodeller på att tänja på reglerna.

Därför vill jag återigen ställa frågan till ministern: Om regeringen anser att situationen är så allvarlig som ministern beskriver i sitt svar, varför har man inte gjort mer under de gångna fyra åren för att komma till rätta med de problem som finns i taxibranschen?