Herr talman! Vi har under lång tid hört att vi måste ställa om för att möta hotet från Ryssland. Vi måste bli mer handlingskraftiga och mer snabbfotade. Vi kan inte fortsätta att göra saker som vi gjorde under den eviga fredens tid, då vi hade lyxen att ha den här typen av nästan akademiska övningar och kunde lägga ett halvår, ett år eller flera år på att träta om en sådan här fråga.

Östersunds kommun förstod det hela tidigt. De plockade upp handsken och hörsammade signalerna. Man förstod faran i dröjsmål. Man såg till att göra jobbet. Man avbröt semestrar. Man gjorde sin del i detta. Men på statens sida ser det fortfarande, efter flera år, inte ut som om man ens har talat med varandra över myndighetsgränserna.

Någonstans måste ansvaret också falla på en regering, tycker jag. Det är därför vi har den här interpellationsdebatten. Jag har inte som riksdagsledamot möjlighet att kalla hit en generaldirektör till riksdagens kammare. Jag kan hålla med om att det hade kunnat vara relevant i det här fallet. Men i stället måste jag nu ställa frågan till statsrådet.

Jag tycker att hela hanteringen drar ett löjets skimmer över delar av statsförvaltningen, men också att ett ansvar hamnar hos regeringen. Vi har en regering som har haft ett väldigt högt tonläge när det gäller inre och yttre säkerhet och också gjort en hel del bra saker; det ska sägas. Men jag tror att Putin skulle skratta åt oss om han såg hur vi höll på i den här frågan. I Sverige kan vi inte ens komma överens om ansvaret för en rondell i Östersund som behöver förstärkas för att möta försvarets behov. Man kan också se det utifrån ukrainska ögon. Skulle de ha den lyxen, att ägna åratal åt att dividera om en rondell, givet den situation som är nu?

Jag tror att det är väldigt viktigt att regeringen klargör det här och att man samordnar sig bättre i staten för framtiden. Det här är, som sagt, inte sista gången som kommuner förväntas ställa upp och jobba nära staten för att bland annat stärka Sveriges försvar.