Herr talman! Statsrådet och jag är överens när det handlar om att beskriva allmänna förutsättningar för etableringar och exploateringar. Ett vanligt förhållande är ju att en exploatör vill etablera sig i ett handelscentrum, och kommunen säljer av mark. Då tar kommunen också betalt utifrån att kostnader för anslutningspunkter och annat tillkommer. Det är inget konstigt med det. Här har vi en samsyn.

Men det vi talar om här är ingen handelslada eller en korvmoj utan något väldigt grundläggande i det statliga kärnuppdraget. Här handlar det om att vi ska öka försvarsförmågan, och vi ska göra det snabbt.

För gemene man ter det sig nog som självklart att staten då tar ett samlat ansvar för detta. I det sammanhanget blir kommunen mer av en möjliggörare. När man som kommun – i det här fallet gäller det Östersunds kommun – får frågan om man kan tänka sig att jobba snabbt framåt för att stärka försvarsförmågan säger man naturligtvis ja. Man säger inte nej. Sedan jobbar man framåtlutat och snabbt och försöker vara så tillmötesgående som det bara går. Man sätter en ära i att vara skyndsam. Det är precis detta man har gjort.

Men någonstans, herr talman, finns det ändå en gräns för hur tillmötesgående man kan vara. Den gränsen passeras när man förväntas börja sätta lärartjänster och äldreomsorgen i pant för att staten inte kan samordna sig och komma överens om hur man ska göra affärer internt i staten. Det är helt oacceptabelt.

Jag kan inte redogöra för vad som har sagts under förhandlingarna, som alltså fortfarande pågår mellan aktörerna. Jag kan dock notera en viss ändring i tonaliteten från Trafikverket i de uttalanden som har gjorts på senaste tiden. Men jag kan samtidigt också konstatera att frågan ännu inte är löst. Det finns inget förslag till detaljplan som kan antas när kommunstyrelsen i Östersund träffas på tisdag nästa vecka. Sedan är det sommaruppehåll, och nästa möte i kommunstyrelsen är i augusti.

Denna interpellation lämnades in i mars. Då var låsningarna kända, också av statsrådet och hans departement.

Jag hör vad statsrådet säger, att han inte kan döma av i en enskild fråga. Men regeringen kan sätta upp principer. Vi har ändå en grundlag som säger att det är regeringen som styr riket. Det handlar bland annat om att säkerställa att man hanterar intressekonflikter och att hantera låsningar mellan departement och myndigheter. Regeringen har helt enkelt det övergripande ansvaret för framdriften i staten. Det kan man inte komma undan.

Vad vi talar om här handlar egentligen inte särskilt mycket om en kommunal detaljplan, utan det är ett nationellt säkerhetsintresse: att bygga upp militära anläggningar i Östersund för att kunna utbilda värnpliktiga utifrån en sportig tidsplan.

Då kan man inte sitta högt upp i något torn och liksom bara betrakta det hela och hänvisa till principer. Det flyttar inte processen framåt, utan här måste man agera som regering.

Östersund är inte den enda kommunen, herr talman, som kommer att hamna i en situation där man förväntas jobba tillsammans med Försvarsmakten, Fortifikationsverket eller Kriminalvården i angelägna statliga ärenden. Här måste regeringen slå fast vad som ska gälla och tidigt vara inne i processerna, så att vi inte hamnar i sådana här lägen i framtiden.