Fru talman! Sverige är ett av de länder i EU som allra tydligast driver på för att sätta ytterligare press på Israel. Vi gör det mot bakgrund av bosättningarna på Västbanken, där vi ser en mycket allvarlig utveckling. Exempelvis ska det på måndag upphandlas byggprojekt i E1-området. Detta diskuterades på det informella rådsmötet i går på Cypern, och Sverige och Frankrike drev då tillsammans på för ytterligare differentiering av varor från bosättningar. Sverige är också pådrivande på många andra sätt inom EU för att sätta ytterligare press på Israel. Men detta väljer interpellanten givetvis att bortse från eftersom det inte passar in i hennes narrativ.

Fru talman! Det jag framför allt vänder mig mot och generellt har svårt för är symbolpolitik, det vill säga politik som kanske känns bra i den egna magen men som verkligen inte gör skillnad på riktigt, och de som ger sken av att dessa flottiljer är det enda sättet att hjälpa Gaza ägnar sig inte åt något annat än symbolpolitik.

Då är det intressant att interpellanten säger att det för mig som minister inte går att stoltsera med vår humanitära hjälp. Varför gör det inte det, fru talman? Vi levererar mest humanitär hjälp till Gaza av alla EU-länder. Nu skakar interpellanten på huvudet. Det är också intressant: Fakta biter inte. Det är mer symboler som biter. Men detta tycker man alltså inte att vi ska stoltsera med.

Jag är väldigt stolt över att regeringen väljer att fatta svåra beslut och avsätta mycket medel till organisationer som verkligen kan få in hjälp i Gaza. Det är det som betyder något för mig, inte att ta filmer under seglatser som aldrig leder till att ett enda gram mat kommer in till barnen i Gaza.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.