Fru talman! Det är lite svårt att sätta fingret på detta. Det Josef Fransson säger, ja, det kan ju förekomma. Det är inte så att jag står här och säger att vi inte har några som helst problem med detta.

Jag vill ändå säga att man måste skilja på saker. Det blandas ihop en hel del i Franssons inlägg. På det stora hela är det min övertygelse och min bestämda uppfattning att av den kvarts miljon anställda vi har i staten jobbar de allra flesta mycket professionellt och håller sitt uppdrag att bland annat vara opartisk mycket högt. De är stolta över det uppdrag de har och vill tjäna staten, oavsett vilken regering som sitter. På det stora hela funkar det så.

Historiskt sett finns kopplingarna som Josef Fransson beskriver här, till viss del. Inte minst på kommunal nivå har vi sett tecken på detta.

Utnämningspolitiken är en av de frågor som vi har varit kritiska till gentemot Socialdemokraterna. En av de många orsakerna till att de dåvarande allianspartierna vann valet 2006 kan faktiskt ha varit utnämningspolitiken, för människor var trötta på detta och det fanns absolut inslag av korruption. Det var därför vi ändrade utnämningspolitiken, och vi har i dag en mycket bättre fungerande ordning för utnämningar än vi hade före 2006.

Det är otroligt viktigt att jag som minister inte går in i enskilda ärenden. Jag kan inte säga att det här är tecken på aktivism och korruption, utan det har vi andra system för att upptäcka. Däremot är det regeringen som utser generaldirektörer och andra myndighetschefer, och det är jätteviktigt att vi utser chefer som klarar av att förebygga korruption, otillåten påverkan och så kallad myndighetsaktivism. Jag menar att vi gör också det på ett bra sätt. Vi tar upp detta i våra myndighetsdialoger.

Om det framkommer exempel på att myndigheter aktivt jobbar emot regeringen är det väldigt allvarligt. Då måste det komma fram. Då måste den minister som ansvarar för just den myndigheten ta generaldirektören i örat, kalla till samtal och se till att åtgärder vidtas. Men det måste falla på respektive minister att göra det för respektive myndighet, för uppstår detta är det väldigt allvarligt.

Vi kan inte heller helt förneka risken för en och annan konspirationsteori i detta fall. Det kan finnas näringsidkare eller privatpersoner som är arga på ett myndighetsbeslut i fall där myndigheten fullt ut har följt lagen som gäller men man som enskild inte gillar beslutet. Då anklagar man olika tjänstepersoner för att utöva myndighetsaktivism, när de i själva verket bara har förhållit sig till den lagstiftning som gäller.

Det är också viktigt att vi politiker stiftar lagar som gör att tjänstemän i våra myndigheter kan fatta beslut som är rimliga. Det faller tillbaka på oss.

På den lokala nivån är det jätteviktigt att vi har en alert opposition och alerta medier och journalister som upptäcker när den här typen av fall kommer upp och att vi bedriver opinionsbildning och ser till att vi får nya politiska styren om vi tycker att vi har politiker som är korrupta.

Vi ska naturligtvis undvika korruption i vårt land. Sverige är också ett av världens allra minst korrupta länder, vilket jag är väldigt glad för.