Fru talman! Den 24 februari 2022 vaknade världen till en fruktansvärd nyhet: Ryssland hade invaderat Ukraina. Det som Putin då kallade för en militär specialoperation som skulle ta tre dagar pågår än i dag. Ukrainarna var inte överraskade. Faktum är att våra ukrainska kollegor i Europarådet hade varnat för att en invasion var på gång redan när Ryssland ockuperade Krim.

Det som överraskade var det ukrainska folkets orubbliga motstånd. I mer än fyra år har ukrainarna kämpat mot den numerärt större och militärt starkare aggressorn. Sjukhus, skolor, köpcentrum och bostäder har blivit sönderbombade med klusterammunition avsedd att skada och döda så många som möjligt.

Klusterammunition, som är förbjuden enligt internationell rätt, har använts mot oskyldiga civila. Ryssland har demonstrerat ett obeskrivligt förakt för människoliv och brutit mot krigets lagar.

Därför stod Rysslands aggressionskrig i Ukraina fortsatt högst upp på dagordningen i Europarådets parlamentariska församling under 2025, det verksamhetsår vi debatterar i dag. Under året antogs inte mindre än sju resolutioner om Ukraina, bland annat om ansvarsutkrävande för ryska krigsbrott, juridiska och människorättsliga aspekter av Rysslands anfallskrig, förhandlingar för att åstadkomma frigivning och utbyte av krigsfångar samt fängslade ukrainska journalister i rysk fångenskap.

För att hjälpa ukrainska barn som blivit bortförda av ryssarna skapades det ett nätverk i Europarådets parlamentariska församling. Mer än 16 000 barn har kidnappats av aggressorn. Många av de yngre har adopterats bort. De äldre har skickats till träningsläger där de lär sig att hantera vapen och övar stridsteknik för att senare bli utfyllnad i ryska armén och kriga mot sina landsmän och släktingar.

Det brutala syftet med bortförandena är att utradera barnens ukrainska identitet, och därför måste detta stoppas och barnen repatrieras omedelbart.

Fru talman! I Europarådet har Ukrainas lidande lyfts upp i alla sammanhang – ett lidande orsakat inte bara av Rysslands barbari utan också av omvärldens tystnad, av rädslan att kriget på något sätt blir normaliserat. Man har sett en fara för att omvärlden vänjer sig vid tidningsrubrikerna om bombanfall och upptäckta massgravar eller i värsta fall att krigets hemskheter inte ens blir en notis i tidningen.

Det är därför som Europarådet finns: för att upprätthålla de moraliska standarderna. Europarådet skapades utifrån Winston Churchills idé, för att fasorna från andra världskriget aldrig skulle upprepas.

Europarådet är den första och hittills enda organisation som har slängt ut Ryssland. Det var också i Europarådet som idén om en internationell tribunal för att utkräva ansvar för kriget i Ukraina föddes.

I dag besöker president Zelenskyj Sverige, och jag är stolt över det stöd som regeringen och svenska folket har gett och fortsätter att ge Ukraina, tills Ukraina segrar.

Under sommarsessionen 2025 besökte president Zelenskyj också Europarådets parlamentariska församling och undertecknade överenskommelsen om en tribunal som ska skipa rättvisa, inte med rå styrka utan med hjälp av lagen – med hjälp av tusentals vittnesmål om Rysslands krigsbrott.

I sitt tal nämnde Zelenskyj Nürnbergtribunalen och tribunalen i Haag som dömde förbrytarna från andra världskriget och från kriget i före detta Jugoslavien, som en påminnelse om att rättvisa är möjligt. Men för att ställa krigsförbrytare inför rätt krävs att de goda vinner kriget.

Låt mig säga något om det där med goda och onda. Det råder stor enighet i Europarådet om vilka som är goda och vilka som är onda i kriget mellan Ryssland och Ukraina. När det däremot gäller konflikten mellan Israel och Palestina är Europarådet polariserat. Det är skamligt att vissa har glömt terrorattacken den 7 oktober. Det är tragiskt att man inte inser att orsaken till Gazabornas lidande stavas Hamas.

Fru talman! Under 2025 firades 75-årsjubileet av upprättandet av Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det är en konvention som skrevs under 1950-talet, under en tid när kommunismens förtryck plågade halva Europa.

Konventionen är ett viktigt dokument, och Europadomstolen för mänskliga rättigheter är den instans som uttolkar konventionen och prövar dess efterlevnad.

På senare tid har konventionens tillämpning ifrågasatts eftersom dess tolkning har lett till förbud mot utvisningar om den utvisade riskerar tortyr eller förnedrande behandling i hemlandet. När konventionen skrevs var den aktuella artikel 3 tänkt att skydda dissidenter och andra som flytt kommunismen. Sedermera har artikeln misstolkats, och diverse grovt kriminella, våldtäktsmän, mördare och terrorister har fått stanna i Europa för att deras hemländer inte behandlar dem enligt Europakonventionens principer.

Detta leder till en paradox: Konventionen ger skydd till individer som inte respekterar andra människors mänskliga rättigheter och den största av alla, rätten till liv, och vårt rättssamhälle tvingas acceptera att kriminellas och terroristers välbefinnande väger tyngre än laglydiga medborgares liv.

Redan 2018, när Danmark hade presidentskapet i Europarådet, tog dåvarande statsministern Lars Løkke Rasmussen upp frågan om tolkningen av konventionen som hindrar utvisningar av kriminella. Då fick han en del kritik, bland annat av den dåvarande svenska socialdemokratiska regeringen.

Sju år senare, på initiativ av Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen och Italiens premiärminister Giorgia Meloni, skrev nio länders premiärministrar ett uppmärksammat brev till Europarådet om att Europadomstolen för mänskliga rättigheter har utvidgat konventionens tillämpningsområde långt utöver dess ursprungliga avsikter, vilket begränsar den nationella säkerheten, särskilt när det gäller utvisningen av kriminella migranter.

Brevet fick kalla handen av Europarådets generalsekreterare, som underströk att politiserande av Europadomstolen underminerar dess oberoende.

Det är korrekt att politiker inte får och inte ska bestämma hur Europadomstolen dömer. Men det är också rätt att det är politiker som har plikten och makten att ändra lagar som inte uppfyller sitt syfte.

Därför är det mycket positivt att justitieministrarna från 27 av Europarådets medlemsländer, däribland Sverige, den 10 december 2025 gjorde ett gemensamt utlåtande om behovet av att uppdatera tillämpningen av Europakonventionen om mänskliga rättigheter i dagens komplexa värld.

Det diplomatiska arbetet fortsätter alltså, precis som arbetet i Europarådets parlamentariska församling. Och den svenska delegationen arbetar väl – vi är bland de mest aktiva och mest närvarande på sessionerna.

Jag vill tacka mina kollegor i delegationen, ordföranden, viceordföranden och alla andra, för gott samarbete och för det respektfulla klimat vi har i delegationen. Jag vill också rikta ett speciellt tack till våra tjänstemän från riksdagens internationella kansli för ovärderlig hjälp under 2025.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).