Fru talman! Då har ännu ett år passerat sedan vi debatterade Europarådets parlamentariska församling i riksdagen förra gången. Det har varit ett år då Europa återigen har tvingats konfrontera sin egen sårbarhet och åter ett år då orden om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter inte längre kan vara tomma fraser utan måste backas upp med handling. Samtidigt som församlingen fyller 75 år kämpar den för att vara relevant i en tid då auktoritära krafter testar dess gränser.

Fru talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina har fortsatt att dominera agendan. Det är ingen överdrift att säga att detta krig har blivit den blodiga påminnelsen om varför Europarådet över huvud taget existerar. Under 2025 antog församlingen flera resolutioner om juridiska aspekter av aggressionen, om stöd till återuppbyggnad och om sanktionernas roll. Vi har drivit på för en särskild tribunal för aggressionsbrott, en skadeståndskommission och ett skaderegister, som nu hanterar tiotusentals ansökningar.

Därtill har vi beslutat om att bereda plats i församlingen för Rysslands demokratiska styrkor. Vi får se hur det går, men det är ett lovvärt initiativ. I bästa fall kan det bli lika lyckat som den belarusiska motsvarigheten.

Ukraina har fått stå i centrum, och det är, milt uttryckt, helt rätt. Men låt oss också vara ärliga, fru talman: Orden är många men insatserna för ansvarsutkrävande fortfarande alldeles för långsamma. Ryssland begår brott mot mänskligheten. Vi i Europa måste säkerställa att ingen rysk förbrytare kan gömma sig bakom immunitet. Att tala om fred utan rättvisa är att förråda offren.

Samtidigt har vi sett en oroande demokratisk tillbakagång i flera medlemsstater – Mattias Jonsson nämnde ett antal.

Georgien valde att lämna församlingen i protest efter att vi villkorat landets ackreditering. Situationen där är oroväckande: repression mot oppositionen, inskränkningar av friheter och en rörelse mot ett mer auktoritärt styre.

Azerbajdzjan är borta, och det är många som minns hur flera av oss belönades med att förklaras icke önskvärda, persona non grata, efter att vi hade stött sanktioner mot den regimen. Detta om något säger en del om synen på demokrati och yttrandefrihet i det landet, och det är kanske det bästa kvitto vi kan få på att vi faktiskt fattade rätt beslut.

Turkiet fortsätter att väcka oro med politiska fångar, påtryckningar på medier och inte minst på civilsamhället och bristande verkställighet av Europadomstolens domar. När länder med över 40 icke verkställda domar inte rättar sig urholkas hela konventionens trovärdighet. Det rör sig inte heller bara om enskilda fall; det är ett mönster. Vi ser ökad polarisering, hot mot journalister, minskat utrymme för civilsamhället och en farlig användning av rättsväsendet mot politiska motståndare.

Fru talman! Det nya initiativet New Democratic Pact är välkommet, men detta får inte bli ännu en rapport som bara samlar damm. Vi behöver konkreta åtgärder mot utländsk påverkan, mot desinformation och mot AI:s utmaningar för demokratin. Församlingen har tagit steg genom att bilda allianser för fria val och genom att vi inte bara diskuterar de många fördelarna utan också riskerna med artificiell intelligens. Tempot måste trappas upp.

Sveriges delegation har som vanligt utmärkt sig genom att vara väldigt aktiv. Det tycker jag att vi alla kan vara väldigt stolta över. Vi har deltagit i debatter, utskottssamarbeten, valövervakning och mycket därtill. Vi har stått upp för Ukraina, för rättsstatens principer och för att Europarådet ska vara mer än bara en pratstuga.

Men vi kan inte heller blunda för organisationens svagheter. Verkställigheten av domar är usel i flera länder. Medlemsstater som inte respekterar grundläggande värden måste mötas med konsekvenser, inte bara rapporter.

Europarådet kan i många fall ses som Europas samvete. Det har skapat Europakonventionen, kämpat mot dödsstraffet och stått upp för minoriteter. Men i en tid med hybridhot, krig på vår kontinent och auktoritära tendenser får vi inte vila på gamla lagrar. Året som gått visar att demokrati inte är en självklarhet utan något som måste försvaras varje dag.

Sverige ska fortsätta att vara en stark röst för en principfast linje. Jag vill särskilt lyfta tre punkter: stöd till Ukraina fram till seger, nolltolerans mot demokratisk erosion och ett Europaråd som lever upp till sina ideal.

Låt oss alltså lämna detta år med förnyad kraft, inte med naiv optimism utan med skarp beslutsamhet. Europa förtjänar nämligen bättre än kompromisser med tyranni.

Fru talman! Eftersom jag inte kandiderar till årets val blir detta mitt sista anförande som behandlar den årligt återkommande skrivelsen om Europarådet. När jag för lite mer än tio år sedan fick frågan av fru talmannen om att ta hennes plats i Europarådsdelegationen var jag tveksam, ska jag ärligt erkänna – väldigt tveksam, till och med. Det var till och med så att fru talmannen fick övertyga mig om att ta platsen. Då tänkte jag att man kanske kan ta den något år eller så.

Men nu har det gått över tio år. Jag är otroligt tacksam för att fru talmannen övertygade mig. Det har varit väldigt slitsamt dessa år, men otroligt roligt och väldigt lärorikt. Och vilket otroligt nätverk man har kunnat bygga! Så tack så mycket, återigen!

Den här delegationen har fortfarande mer arbete kvar att göra innan den nya delegationen tar vid, inte minst ett par sessioner. Men jag vill ändå passa på att tacka inte minst vice ordförande Mattias Jonsson. Det har varit jättekul att arbeta med dig under de här åren. Övriga delegationen och kansliet har också gjort ett fantastiskt arbete. Det har som sagt varit fyra spännande och otroligt givande år. Jag kan faktiskt säga att denna delegation nog är den bästa av de delegationer jag har suttit i under de här tio åren.

Vi vet inte hur nästkommande delegation kommer att se ut efter valet, men jag önskar även dem varmt lycka till i detta arbete.

(Applåder)