Fru talman! Det är en självklarhet att all undervisning i den svenska skolan ska vila på vetenskaplig grund. Det säger skollagen, det är vad föräldrar förväntar sig när de på morgonen lämnar sina barn vid skolporten och det är vad lärarna förtjänar, alltså att få rekommendationer rotade i vad forskningen säger, inte i tyckanden.
Ändå konstaterar Riksrevisionen att statens arbete på detta område har brister. Stödet är fragmentiserat, och kunskapsunderlagen riskerar att baseras på ofullständiga eller alltför subjektiva sammanställningar av forskning. Det är en allvarlig iakttagelse, och den ligger helt i linje med det regeringen redan har identifierat och som är bakgrunden till det stora reformarbete regeringen bedriver på detta område.
Låt mig börja med det viktigaste: vad regeringen faktiskt gör och har gjort. Nu inrättas ett vetenskapligt råd på Skolverket. Det är ett konkret steg för att säkerställa att den information som tas fram och sprids till skolan verkligen vilar på vetenskaplig grund. Det är precis den typ av strukturell förändring som behövs.
Statskontoret har presenterat sin rapport, som är ett resultat av ett uppdrag från regeringen efter att problem med överlappning i myndighetsstrukturen på skolsidan identifierats. Här konstateras att det finns utmaningar i fördelningen av uppgifter och ansvar mellan skolmyndigheterna. Denna rapport bereds nu på Regeringskansliet.
Det här är inte passivitet. Det här är resultatet av ett medvetet arbete av regeringen. Det handlar om att ta ansvar, göra analysen ordentligt och sedan fatta välgrundade beslut. Oppositionen väljer att kalla det för pågående processer utan konkreta besked. Jag väljer att kalla det för ansvarsfullt beslutsfattande. Vi ber inte om ursäkt för att vi inte hastar fram reformer som inte är genomtänkta.
Fru talman! Det är ingen hemlighet att det har riktats kritik mot Skolverket – och inte utan anledning. Efter över sju års arbete och nära 1 miljard kronor ställdes de digitala nationella proven in under förra året, vilket var ett stort misslyckande. Detta ärvde regeringen av den vänsterregering som gav Skolverket ett otydligt uppdrag från dag ett.
Men vi städar upp. Vi har förtydligat Skolverkets uppdrag med läroplanerna. Oberoende experter från Läroplansutredningen har getts en aktiv roll i detta arbete, och man har tillsatt en särskild samordnare med kompetens inom kognitionsforskning. Myndigheten har fått i uppdrag att säkerställa tillräcklig intern kompetens inom kognitionsvetenskap. På område efter område tar vi ansvar.
Fru talman! Riksrevisionen rekommenderar att stödet till skolan stärks och att kunskapsunderlagen håller högre kvalitet. Detta utgör en viktig grund för regeringens fortsatta arbete.
Statskontorets rapport pekar mycket riktigt på att ansvarsfördelningen mellan skolmyndigheterna behöver bli tydligare. Vi delar denna analys, för i dag finns det överlappningar. Jag ser fram emot att följa förslagen.
Oppositionen kräver i sin reservation att en enda myndighet omedelbart ska ges huvudansvaret för systematisk forskningssammanställning, att Skolverket och SPSM ska styras om mot kunskapsstöd i stället för forskningskommunikation och att beprövad erfarenhet ska dokumenteras och värderas av en utsedd aktör.
Ambitionen är inte fel. Men att vi i riksdagen ska peka med hela handen och kräva att regeringen genast ändrar en myndighetsstruktur utan att de nödvändiga utredningarna görs är att inta en oppositionsroll, inte att ta ansvar.
Jag noterar dessutom att det var under Socialdemokraternas tid vid makten som Skolverket svällde och blev stort och splittrat och att den fragmentisering som Riksrevisionen nu kritiserar i hög grad är en produkt av de val som gjordes under de åtta åren av vänsterstyre. Det är också därför vi nu städar upp.
Fru talman! Att utbildningen i den svenska skolan ska vila på vetenskaplig grund är grunden för allt. Om lärare undervisar med metoder som saknar vetenskaplig förankring, vilket dessvärre har hänt, inte minst inom läsundervisningen, riskerar vi hela generationers kunskapsutveckling.
Därför gör vi nu om läroplanerna och lärarutbildningarnas kursplaner. Därför inför vi bland annat avkodning som vetenskapligt baserad metod för läsinlärning. Evidens visar att denna metod fungerar, och då behöver vi också säkerställa att man undervisar enligt den. Därför lägger vi också om läroplansarbetet så att fokus blir på kognitionsvetenskap. Därför vidtar vi de åtgärder som krävs för att skolmyndigheterna ska fungera på ett sätt som faktiskt stöder skolan – med kunskap, inte med förvirring.
Vi är inte klara, men viktigt arbete i rätt riktning har påbörjats.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.