Fru talman! Den här debatten hettade ju till en smula, vilket var lite oväntat.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet om Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund.

Precis som Joar Forssell medger jag att det finns allvarliga problem när det gäller skolforskningen i Sverige. Som har sagts tidigare är Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund viktig. Den pekar på verkliga problem. Dessa problem har inte uppstått över en natt, och ingen enskild regering kan lastas för dem – speciellt inte den senaste. Tvärtom handlar det om strukturer som har byggts upp under lång tid och under olika regeringar.

Skolforskningen i Sverige bedrivs huvudsakligen av skolmyndigheterna, alltså Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten och – jag tänker nu på Linus Sköld – Skolforskningsinstitutet, som har till uppgift att sammanställa och tillgängliggöra all forskning. Därutöver bedrivs naturligtvis omfattande forskning vid våra lärosäten.

Riksrevisionens slutsats är tydlig: Ingen av de myndigheter som granskats har fullt ut lyckats med sina uppdrag. Jag ska erkänna att detta är en allvarlig iakttagelse som även görs av regeringen.

Rapporten visar att arbetet med skolforskning är fragmenterat och delvis vilar på subjektiv grund samt att samordningen brister, vilket man kan säga är Skolforskningsinstitutets enskilda ansvar. Det konstateras också att sammanställningar från Skolforskningsinstitutet i vissa fall saknar relevans för skolans praktik och att institutet bör fokusera på sitt kärnuppdrag: att sammanställa forskningsresultat på ett användbart sätt.

Fru talman! Den kanske mest anmärkningsvärda slutsatsen i rapporten finns på sidan 7 i betänkandet. Riksrevisionen konstaterar att ingen skolmyndighet i dag systematiskt samlar in lärarnas professionella erfarenheter – det som vi brukar kalla beprövad erfarenhet – och att ingen av myndigheterna har utvecklat processer för att göra det på eget initiativ. Detta är, enligt min mening, ett av de största problemen.

Här är regeringen helt enig med Riksrevisionen. Det saknas strukturer för att samla in och använda lärarnas samlade erfarenhet. Just därför har regeringen tillsatt en utredning i frågan och aviserat att man kommer att återkomma. Det finns dessutom tidigare utredningar som kan användas som underlag, så det behöver inte bli någon omfattande utredning.

Fru talman! Regeringen arbetar konkret med att renodla och stärka myndighetsstrukturen. Skolverket ska kunna fokusera tydligare på sina kärnuppgifter, och stödet till skolan ska samtidigt bli mer samlat. Statskontoret har fått i uppdrag att se över hela den här strukturen.

Vidare har regeringen konstaterat att Skolinspektionen själv har inlett ett arbete för att se över den vetenskapliga grund som används i tillsyn och kvalitetsgranskning. Detta arbete har också förstärkts genom tydligare uppdrag i regeringens regleringsbrev.

Sedan 2024 finns ett återrapporteringskrav som redan har gett vissa resultat. Regeringen har dessutom beslutat att inrätta ett vetenskapligt råd vid Skolverket.

Fru talman! När det gäller följdmotionerna måste man säga att de i stor utsträckning missar det kanske största och långvarigaste problemet i skolforskningen, nämligen att vi systematiskt har underlåtit att lyssna på dem som faktiskt arbetar i klassrummen. Det är svårt att komma ifrån känslan av att det finns en slagsida. Teoretiska modeller och abstrakta ramverk har haft företräde framför lärarnas samlade kunskaper och erfarenheter.

Varje erfaren och framgångsrik lärare bär på kunskap som är ovärderlig för skolans utveckling, men ändå har denna kunskap alltför ofta stått utanför systemen. Det ska sägas att Linus Sköld faktiskt snuddade vid den här punkten i sitt anförande.

Skolforskningsinstitutet, som inrättades 2015 av en socialdemokratisk regering, fick ett tydligt uppdrag att sammanställa evidensbaserad forskning. Med betydande resurser borde detta ha varit möjligt, och det är obegripligt att man inte klarade sitt uppdrag. Utfallet har, vilket även Riksrevisionen indirekt visar, blivit alltför teoretiskt och alltför fjärmat från skolans vardag. Den nuvarande regeringen har identifierat denna slagsida och försöker rätta till den. Samverkan mellan lärosäten och skolor, exempelvis genom ULF-verksamheten, är ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Riksrevisionen har tydliggjort viktiga brister. Regeringen delar analysen, arbetar redan med åtgärder och tar frågan på största allvar. Men

det grundläggande problemet är att vi i Sverige har byggt ett system som lyssnar för lite på dem som faktiskt vet hur undervisning fungerar i praktiken. Det, fru talman, får bli mina slutord.