Fru talman! Jag tackar ledamoten Sköld för anförandet. Jag är visserligen sugen på att kalla honom ledamoten Don Quijote, men det får man kanske inte göra i kammaren.

Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna slåss mot väderkvarnar. Alternativet är att de inte känner till regeringens – eller tidigare socialdemokratiska regeringars – arbete. Jag sa tidigare i debatten att detta kanske inte är någon kioskvältare för den breda allmänheten men att de som är intresserade av den här frågan säkert tittar på debatten, fru talman. Jag tror också att de som är intresserade av frågan känner till att vi från vår sida av politiken under många år har sagt att skolan har präglats av flum och trender snarare än vetenskaplighet.

Fru talman! Jag har över huvud taget inte förminskat problemet med brist på vetenskaplighet; jag är bara inte särskilt chockerad över problemen. Varför är jag då inte chockerad? Är det för att jag inte tycker att problemen är på riktigt eller för att jag inte tar dem på allvar? Nej, det beror på att vi har känt till detta. Vi har tjatat om detta år efter år, och vi började åtgärda det från dag ett när vi klev in på Regeringskansliet.

Man kan tycka att detta är att hänvisa till tidigare åtgärder, och det är det ju. Men jag hänvisar också till att regeringen fortsätter med åtgärder på det här området. Det finns egentligen ingenting i Socialdemokraternas och övriga vänstersidans gemensamma reservation och argumentation, eller i det som kommer fram i rapporten, som är nytt i förhållande till vad regeringen och regeringspartierna har känt till eller i förhållande till den politik vi har fört. Vi gör redan detta.

Vi brukar få kritik av oppositionen för att vi styr Skolverket för mycket. Vi vill styra mer. Vi vill ha ännu mer vetenskaplig grund, och vi vill samordna mer – vi vill göra alla de här sakerna. Det är dock ingenting nytt som oppositionen kommer med, utan det är samma gamla Bommersvikretorik.