Herr talman! I natt skedde explosioner på en rad platser i Ryska federationen med stora bränder till följd av dessa attacker. En militärflygplats i Voronezj, nära Charkiv, attackerades av ukrainska robotar och missiler. Ett oljeraffinaderi i Tuapse vid Svarta havets kust, nära Krasnodar, attackerades. Detta raffinaderi har redan attackerats av Ukraina fyra gånger under våren. En fabrik som reparerar ryska militärflygplan i Taganrog, Rostov oblast, attackerades också. Även faciliteter på Krim, bland annat en fabrik i Sevastopol, attackerades.

Detta visar att Ryssland inte kommer någonvart i detta krig och att Ukraina i dag har kapacitet att slå till över praktiskt taget hela Ryssland, mot logistiklinjer, understödslinjer, ryska hamnar för den ryska terrorarmén, raffinaderier, depåer och vapenfabriker – även mot regementen där ryska FSB-agenter befinner sig.

Det här är ett av resultaten av att omvärlden stöder Ukraina, och det är helt nödvändigt att vi fortsätter att göra det.

Denna relation beskrevs i början av kriget som ojämlik eftersom rikare länder ger donationer till Ukraina för att Ukraina ska kunna stå på benen. Mycket riktigt är det så, och Ukraina står på benen. Men i dag är relationen mycket mer jämlik. Det Ukraina har gjort tack vare omvärldens stöd och genom innovation och utveckling av egen produktion av drönare, luftvärn, robotsystem och så vidare kommer att vara helt avgörande för säkerheten i hela Europa. Ukraina har en fjärdedel så många invånare som Ryssland. Sverige har en fjärdedel så många invånare som Ukraina. Finland har hälften så många invånare som Sverige, alltså därmed en åttondel så många invånare som Ukraina. Om kriget kommer längre norrut i framtiden kommer Ukrainas utveckling när det gäller just drönare och krigföring – det vill säga förmågan att kriga, om jag uttrycker mig lite slängigt, lågbudget och asymmetriskt med oerhörd framgång – att vara viktig.

Detta innebär som sagt att Ryssland praktiskt taget inte kommer någonvart i kriget. Låt mig ta staden Kupiansk i östra Ukraina som exempel. För att försöka infiltrera bakom de ukrainska frontlinjerna använder Ryssland gamla oljeledningar, som är uppemot 15 kilometer långa och 1–1,20 meter breda. I över ett års tid har Ryssland tvingat in soldater i dessa ledningar, och de får krypande ta sig 15 kilometer för att försöka ta sig ut på ukrainsk sida. Men många dör eller begår självmord där inne. De ukrainska drönarpiloterna menar att soldaterna har tio minuter på sig när de kommer ut innan de blir nedskjutna av ukrainska drönare runt staden Kupiansk. Detta visar hur enormt desperat Ryssland är och att man inte har någon som helst respekt för människoliv.

Herr talman! Sverige har hittills gett ungefär 130 miljarder svenska kronor i stöd till Ukraina, varav 100 miljarder är militärt stöd och cirka 28 miljarder är civilt stöd, och det är helt avgörande för Ukraina och för Europa att vi upprätthåller vårt stöd.

Herr talman! Låt mig berätta lite kort om Olena Jahupova. Jag vet att Azra från Socialdemokraterna också tog upp det tidigare. Olena är ukrainska. Hon arbetade på regionstyrelsen i Kamjanka-Dniprovska i Ukraina. Hon var en helt vanlig civilanställd, och hon greps i oktober 2022 efter att Ryssland ockuperat hennes stad.

Hon placerades med 14 andra fångar i ett utrymme avsett för tre personer. Hon torterades med elchocker på alla delar av kroppen. Hon utsattes för sexuellt våld av de ryska fångvaktarna. Hon bands fast vid en stol och slogs över huvudet, ryggen och nacken. Hon har nu artificiella delar i sin ryggrad efter en operation därför att hela hennes rygg förstördes av de ryska terroristerna.

Därefter, herr talman, tvingades hon att framför kameran framföra en bekännelse om att hon skulle ha hjälpt den ukrainska armén. Den så kallade bekännelsen kablades ut via den statliga ryska nyhetsbyrån Ria Novosti. Hon sattes därefter i arbetsläger där hon fick gräva skyttegravar, bygga bunkrar och röja minor. Hon släpptes efter fem månader och lyckades via Estland och Lettland ta sig ut ur Ryssland och tillbaka till Ukraina.

Hur Ryssland agerar gentemot civilbefolkningen i Ukraina är något som många inte är medvetna om, herr talman. Tiotusentals ukrainare – helt vanliga civila som har levt i de ockuperade områdena – har gripits, satts i fängelse, torterats och tvingats till sådana bekännelser som Olena gjorde. Därefter har de tvingats i arbetsläger, likt man gjorde under Stalintiden, i stålindustri, gruvor och så vidare runt om i Ryssland. På det sättet använder man civila i dag.

Jag såg en siffra, herr talman: 16 000. Det är de personer som man känner till därför att anhöriga har anmält till de ukrainska myndigheterna att de har tillfångatagits av Ryssland, men mörkertalet är sannolikt stort. De anhöriga kan ju själva befinna sig på de ockuperade territorierna eller vara döda och så vidare, vilket innebär att det sannolikt är betydligt många fler helt vanliga ukrainska civila som i dag tvingas gräva skyttegravar åt ryska soldater i rena slavläger.

Det här har också med biståndet att göra, herr talman, såtillvida att vi internationellt behöver fortsätta att pusha för att få juridiska system, mekanismer eller samarbeten – kalla det vad ni vill – för att kunna döma personer som är ansvariga för dessa krigsbrott.

Vi vet att man efter krigen på Balkan dömde många som var slaktare i Bosnien och så vidare. Vi vet att ett antal personer dömdes efter kriget i Rwanda på 90-talet, men vi vet att väldigt få har dömts efter kriget i Syrien. Bashar al-Assad befinner sig exempelvis i Moskva eller någonstans i Ryssland. Vi ser också att man efter andra krig inte har dömt dem som är ansvariga för ohyggliga övergrepp mot civilbefolkningen.

Till sist, herr talman, ska jag kortfattat säga några saker. Jag beklagar att jag har dragit över min talartid lite.

Något som nämnts av tidigare talare handlar om att inom ramen för det omfattande stödet till Ukraina stödja landet i dess process för att bli EU-medlem. Ukraina ansökte om EU-medlemskap väldigt kort efter den fullskaliga invasionen, bara några dagar efteråt, och man började förhandla sommaren 2024, mitt under brinnande krig. Där behövs mer stöd.

Vi vet inte när Ukraina kan bli medlem i EU. För Sveriges del tog det fyra år, och för Kroatien krävdes det tio år av förhandlingar innan man blev EU-medlem. Vi vet alltså inte, men det måste vara mycket tydligt från svensk sida att det bara är ett fullvärdigt medlemskap för Ukraina som gäller.

Sist men inte minst, herr talman, är det mycket bra att det finns en enighet i Sveriges riksdag om stödet till Ukraina. Det har inte alltid varit så i avgörande situationer i vårt land historiskt. Under 1900-talet var det tre formativa, avgörande vägval som vårt land ställdes inför.

Det första var demokratiseringen, när vi införde allmän och lika rösträtt. Då var riksdagen inte enig, utan högern var emot.

Det andra var andra världskriget och vårt förhållande till det. Då var riksdagen inte heller enig, utan kommunisterna ville göra Sverige till en Sovjetrepublik och stod bakom Josef Stalin, Molotov–Ribbentrop-pakten och överfallet på Finland.

Det tredje formativa skeendet, herr talman, var när Sverige blev medlem i Europeiska unionen. Då var det flera riksdagspartier som var emot.

Nu har vi under detta århundrade det första liknande formativa skeendet – ett vägval för Sverige – där det handlar om att stå på rätt sida av historien, nämligen vårt förhållande till Ukrainakriget och den ryska diktaturen. Det är mycket bra för Sverige att riksdagens samtliga åtta partier står bakom detta. Det är första gången under de senaste 150 åren som Sveriges riksdag faktiskt är helt enig i en riktigt avgörande fråga.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om att den anmälda talartiden överskreds med mer än 50 procent.)