Herr talman! Ukrainas sak är vår. Att Ukraina är Sveriges viktigaste utrikespolitiska fråga är vi alla eniga om. Jag vill därför börja med att uttrycka mitt och Centerpartiets helhjärtade stöd till regeringens arbete när det gäller att på alla sätt stödja Ukraina.

Det handlar om stöd för att stå upp mot Rysslands orättfärdiga krig, stöd för att rusta ukrainarna i deras vardag för att de ska orka hålla ut och för att ge framtidstro, stöd för att de kidnappade barnen ska återföras så snabbt som möjligt och stöd för att Ukraina så fort det bara går ska bli medlem i EU.

Det går inte att säga det tillräckligt ofta: Situationen i Ukraina handlar om hela Europas säkerhet och om de demokratiska värderingar som vi alla står upp för. Jag har därför alltid varit noga med att poängtera att det som oppositionsparti inte handlar om att i första hand komma med kritik mot regeringen på det här området utan om att pusha på och lyfta fram sådant som kanske saknas och sådant man kan göra ännu mer av – och lite bättre.

Vi vet i dag att Ryssland inte kommer att ge upp förrän man tömt ut allt man har, och man vill inte heller stanna vid bara Ukraina. När tiden väl kommer och vi faktiskt har vunnit behövs stöd för att bygga upp Ukraina igen. Vi behöver hitta en metod för att ge Ukraina ett långsiktigt och framför allt förutsägbart stöd både nu och efter kriget.

Vi i Centerpartiet har därför föreslagit att en lånefinansierad fond ska bildas vid sidan av den ordinarie budgeten. Fonden ska motsvara 1 procent av bnp och omfatta såväl militärt som civilt stöd till Ukraina. Minst en tredjedel ska gå till bistånd och annat civilt stöd. På så sätt lyfter vi ut biståndet till Ukraina ur den vanliga biståndsbudgeten. Förutom att finansieringen på så sätt blir långsiktig, tydlig och förutsägbar innebär detta att den vanliga biståndsbudgeten kan gå till projekt i resten av världen.

Herr talman! Jag vill nu göra en avvikelse från ämnet, för det är viktigt att se helheten och konsekvenserna av att Sverige nu fokuserar en allt större del av biståndet till Ukraina. Det sker i en värld där demokratin backar, de mänskliga rättigheterna backar, konflikterna är långvariga och klimatet ändras allt snabbare. Kort sagt: Behoven av stöd ökar samtidigt som biståndet globalt minskar.

Man kan såklart tycka att detta inte bara är Sveriges ansvar, och det är helt sant. Men det där med att lägga över ansvaret på andra funkar inte. Man kan bara ta ansvar för sitt eget agerande, och Sverige är de facto en stor biståndsgivare, vilket innebär ett ansvar för hur vi agerar men också ger oss inflytande i en värld där all form av makt blir en allt viktigare sak att hålla i.

Dessutom vill jag säga till en regering som trycker på kopplingen mellan migration och bistånd, för en sådan finns verkligen: Minskar biståndet globalt bidrar det till sämre livsvillkor och därmed ökad migration. Det kan vi inte minst se redan ett år efter USA:s biståndsslakt och andra länders minskade bistånd, och detta kommer vi att se mer av ju längre tiden går, ju mer klimatförändringarna slår till och ju mer biståndet minskar.

Så tillbaka till vår enprocentsfond, som alltså både garanterar långsiktigt och förutsägbart stöd till Ukraina och säkrar att Sverige även fortsatt kommer att vara en relevant aktör globalt. Ett långsiktigt stöd är inte minst viktigt för att se till att Ukraina så fort som möjligt kommer med i EU, och jag vet att vi alla är eniga om hur avgörande det är för allas vår säkerhet men också för att vi behöver den kraft och kreativitet som Ukraina trots sin situation visar.

Genom att följa det som sker i Ukraina blir jag övertygad om att ett ukrainskt medlemskap kommer att bli en injektion i Europa när det gäller framtidstro och innovation, och det finns verkligen ett momentum just nu för att komma så långt som möjligt i den processen. Det ska självklart ske på Ukrainas egna meriter, och vi ska hjälpa till så långt vi bara kan för att göra det möjligt. Jag är inte orolig, för det kommer att gå. Det måste också lyftas att i den processen ska självklart även det lika ambitiösa systerlandet Moldavien komma med.

Även om jag tycker att regeringen i stort gör ett bra arbete med Sveriges stöd till Ukraina finns det några frågetecken.

Det första är det lokala arbetet med vänorter, det vill säga svenska kommuner och regioner som arbetar med motsvarande parter i Ukraina. Det kan inte betonas tillräckligt hur viktigt detta utbyte är. Våra kommuner kan stötta när det gäller hur man arbetar med demokrati i vardagen, med strukturer och förvaltning och inte minst mot korruption och på så sätt bidra till att processen för Ukraina att bli medlem i EU går fortare. Samtidigt kan kommunerna i Ukraina ge oss ovärderlig kunskap om hur man jobbar med beredskap.

Det verkar dock som om regeringen börjar dra undan de medel som har varit viktiga för den här formen av biståndsarbete, inte minst genom sitt beslut som innebär att Internationellt Centrum för Lokal Demokrati, ICLD, som haft detta arbete som sin huvuduppgift, läggs ned.

Det andra frågetecknet är jämställdheten. Hur man än vrider och vänder på det kan man konstatera att stödet till projekt som helt eller delvis arbetar med jämställdhet i Ukraina har minskat. Detta sker trots att vi vet hur avgörande det är att trycka på jämställdhet både när kriget pågår och när samhället sedan ska byggas upp igen. De krigande, i huvudsak män, kommer hem igen med svåra trauman samtidigt som kvinnorna under många år har hållit samhället uppe för att det ska fungera. Vi vet att våld i nära relationer ökar då. Vi vet också att kvinnor utsätts under själva kriget.

Det handlar också om kvinnors delaktighet i samtliga sektorer och ända upp i de förhandlingar som sker politiskt under och efter krig.

Biståndet till Ukraina visar hur viktigt och avgörande bistånd kan vara. Det bygger framtidstro och kraft att stå emot auktoritära krafter. Det bygger trygghet, hopp och säkerhet lokalt och globalt. I dag är det Ukraina men också många andra platser i världen som har svåra konflikter, och vi får aldrig ställa dessa mot varandra helt utan måste orka tänka både och.

Jag har nu belyst några områden där jag och Centerpartiet anser att stödet till Ukraina kan bli bättre.

Herr talman! Jag avslutar där jag började. Vi står alla enade för Ukrainas sak. Slava Ukraini!

Jag yrkar bifall till reservation 4, om en enprocentsfond till Ukraina.