Herr talman! Nu fick jag många svar på frågor som jag inte ställde.

När det gäller ansvar för statsbudgeten, som Moderaterna talar om, skiljer vi oss åt när det handlar om vad vi anser vara ansvarsfullt. Socialdemokraterna tycker ju inte att enorma skattesänkningar, dessutom med upplånade pengar, för dem som har en hög inkomst är särskilt ansvarsfullt. Vi tycker inte heller att den stora arbetslösheten eller den kapade tillväxten i Sverige är en ansvarsfull finansieringspolitik, och underskott i statsbudgeten räknas absolut inte som ansvarsfull finanspolitik.

Men det är ju inte detta som det handlar om. Det handlar heller inte om enprocentsmålet. Det var inte detta jag frågade om.

Det jag frågade om handlar om att Tolgfors i sitt anförande erkände det som många av oss redan har sagt, nämligen att det internationella biståndet inte är en sidofråga eller välgörenhetspolitik utan en del i att bygga fred, stabilitet och säkerhet, även säkerhet för Sverige.

Samtidigt såg vi Ulf Kristersson i förra veckan vara ute och ställa biståndet mot de äldre i den svenska befolkningen. Då är min fråga: När man ser på bistånd som en säkerhetspolitisk handling och som fredsbyggande och stabilitetsbyggande – har man det synsättet bara när det gäller Ukraina, eller gäller det också biståndet i andra länder? Jag upprepar igen att jag avser länder som Gaza, Sudan eller Jemen. Eller ser man det som ren välgörenhet? Kommer de äldre i dessa länder att ställas mot svenska äldre?