Herr talman! Tack, ledamoten Johnsson Fornarve, för frågan! Och tack för alla goda debatter och för ressällskap på de olika studieresor vi har varit på!

När det gäller biståndet generellt, som det här betänkandet egentligen inte handlar om, kan jag vara ärlig och säga, vilket jag har gjort många gånger i den här talarstolen, att Sverige genomför en reform av det svenska biståndet, där vi lägger mer vikt på det humanitära biståndet och ser över utvecklingsbiståndet. Det är ansvarsfullt att göra det i dessa tider. Vi måste göra prioriteringar.

Att USA och andra länder inte ökar sitt bistånd och i USA:s fall tvärtom drastiskt minskar det är beklagligt, men det är inte något som Sverige kan kompensera för. När det gäller bistånd är det precis som när det gäller säkerhet i Europa: Europa måste kliva fram. Fler länder i Europa måste ge mer.

Jag noterar dessutom, vilket jag också har påpekat många gånger i den här kammaren, att den skuggbudget som Socialdemokraterna lägger fram, som jag utgår från att Vänsterpartiet skulle stödja vid ett regeringsskifte, inte heller når upp till enprocentsmålet.

Den här regeringen ser till att vi har en budgetram. Det är förutsägbart för alla. Vi ser till att man ökar kvaliteten, att man tar bort olika nivåer och att mer pengar går till de behövande, till humanitära och akuta insatser men också till utvecklingsinsatser där vi ser att det faktiskt gör nytta och genererar ekonomisk utveckling och ett hållbart stöd i form av utvecklingsbistånd.