Herr talman! I går träffade jag tillsammans med Nordic Ukraine Forum tre ukrainska människorättsaktivister, Dmitro, som bor i Irland, Olena och Aishe. En av dem har sina barn i ryska fängelser. En annan har lyckats fly från ryskt tvångsarbete. Det första de sa när jag träffade dem var att det var skönt att komma till Sverige och träffa svenskar, för här behöver de inte förklara varför bistånd till Ukraina behövs och varför Ukraina behöver Sveriges stöd.

Det finns stunder i historien då den internationella solidariteten inte bara är en moralisk skyldighet utan också en fråga om vår egen säkerhet. Den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina är just en sådan stund. Det handlar om ett brutalt angrepp på ett fritt och demokratiskt land. Det handlar om ett angrepp på den regelbaserade världsordningen, på Europas säkerhet och på den totala internationella rätten. Därför har Sveriges stöd till Ukraina varit rätt från första början och från första dagen, då Socialdemokraterna fortfarande satt i regering.

Det är viktigt att vi också pratar om resultaten av biståndet, för ibland diskuteras det som något diffust, som om det bara handlar om pengar som försvinner utan någon som helst effekt. Det här betänkandet visar något helt annat. Det visar att stödet gör konkret skillnad.

Sveriges stöd har bidragit till att upprätthålla samhällsfunktioner i Ukraina. Det har bidragit till humanitärt stöd för människor på flykt. Det har bidragit till minröjning, energiförsörjning, sjukvård och återuppbyggnad. Det har bidragit till psykosocialt stöd för barn. Det har bidragit till reformer som för Ukraina närmare ett framtida EU-medlemskap. Det här är viktigt inte bara för Ukraina. Det är jätteviktigt för Sverige, för Norden och för Europa.

Ukrainas kamp handlar ytterst om vilken säkerhetsordning som ska råda på vår kontinent. Om Rysslands aggression tillåts vinna mark får det konsekvenser långt utanför Ukrainas gränser. Därför ligger det absolut i Sveriges långsiktiga säkerhetspolitiska intresse att Ukraina kan försvara sin suveränitet och fortsätta sin väg mot demokrati, rättsstat och europeisk integration.

Herr talman! Socialdemokraterna har varit tydliga med att stödet till Ukraina måste vara långsiktigt och uthålligt och fortsätta så länge ukrainarna behöver det. I vår reservation i betänkandet lyfter vi fram att Ukraina hör hemma i den europeiska gemenskapen och att EU måste ge tydliga och långsiktiga utfästelser om fortsatt stöd. Det här är inte en konflikt som kommer att avgöras inom några månader. Den har pågått i flera år och kommer att fortsätta att pågå en längre tid. Dessutom handlar detta, som sagt, om Europas framtid under lång tid framöver.

Jag tycker att det är viktigt när vi pratar om bistånd att vi har förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Medan kriget i Ukraina fortsätter ser vi också hur utvecklingen i världen i stort sett har gått åt fel håll. Antalet konflikter ökar. Demokratierna blir färre. Hungern ökar i flera delar av världen. Klimatförändringarna driver på instabilitet och humanitära katastrofer.

Vi ser en trend där det internationella biståndet minskar globalt, och tyvärr är Sverige inget undantag från den utvecklingen. Vi behöver kunna diskutera internationellt bistånd seriöst. Stödet till Ukraina får aldrig ställas mot världens fattigaste människor och ske på bekostnad av de fattigaste och mest utsatta länderna i världen.

Det ena behöver inte utesluta det andra – tvärtom. Internationellt bistånd handlar nämligen inte bara om humanitär solidaritet utan också om långsiktig säkerhetspolitik. När människor får tillgång till utbildning, sjukvård och försörjning stärks samhällen. När demokratirörelser får stöd stärks motståndskraften mot auktoritära krafter. När institutioner fungerar minskar risken för korruption, konflikter och kollaps av stater.

Det är så fredliga och stabila samhällen byggs, och det är viktigt också för Sverige. Vi vet ju att instabilitet i vår omvärld påverkar även oss här hemma, vilket vi tydligt har sett det senaste året. Konflikter leder till stora flyktingströmmar. Klimatkatastrofer skapar ekonomiska och humanitära kriser. Svaga stater blir grogrund för organiserad brottslighet, extremism och säkerhetshot som också når Sverige.

Därför behöver vi se biståndspolitik som en del av en bredare utrikes- och säkerhetspolitik. Bistånd ska inte ses som allmosor eller välgörenhet utan som en investering i fred, stabilitet och mänsklig säkerhet.

Det är här jag tycker att betänkandet visar något väldigt viktigt, nämligen att bistånd kan vara både akut och långsiktigt samtidigt. I Ukraina har Sverige stöttat människor mitt i ett krig men också bidragit till reformer, institutioner, återuppbyggnad och demokratisk utveckling. Det är just den kombinationen som gör biståndet effektivt.

Herr talman! I en tid när världen blir mer osäker behöver Sverige inte mindre internationellt engagemang utan mer strategiskt internationellt ansvarstagande. Vi behöver fortsätta att stå starka bakom Ukraina, men vi behöver också fortsätta att stå upp för människor i världens fattigaste och mest utsatta länder.

Det är så vi i längden bygger säkerhet. Det inte bara något som är moraliskt rätt att göra, utan det är faktiskt också väldigt klok säkerhetspolitik.

(Applåder)