Fru talman! Jag har haft förmånen att vara ledamot i Nordiska rådet under senare delen av denna mandatperiod. Innan jag kom in i riksdagen deltog jag i olika forskningsprojekt finansierade av EU. Det blev tydligt för mig att det fanns en naturlig värdegemenskap med mina nordiska kollegor. I arbetet i Nordiska rådet upplever jag samma sak. Vi har en gemenskap som bygger på samverkan och pragmatism i fråga om att problem är till för att lösas.

Fru talman! Vi lever dock i en orolig tid med krig i vårt närområde i Europa och i Mellanöstern och med en alltmer påtaglig energikris – också den kopplad till strider i Mellanöstern.

Det nordiska samarbetet står i stark kontrast till dessa krig. Vi har en gemensam krigshistoria, men vi har steg för steg utökat vårt samarbete, vilket har lett till tillväxt och att Norden i dag är den elfte största ekonomin i världen. Våra grannländer är våra bundsförvanter, och vi bygger en framtid tillsammans. Det gäller samtliga fem medlemsländer liksom de tre självstyrande områdena i Nordiska rådet.

Att samtliga nordiska länder är med i försvarsalliansen Nato innebär ett utökat gemensamt engagemang för öppenhet, frihet och säkerhet i Norden.

Tillsammans har vi varit en pådrivande kraft för det starka stöd som Norden har visat Ukraina och nu också för Grönland, där vi uttalat visat vårt stöd för att det bara är grönlänningarna som kan besluta om Grönlands framtid.

Visionen om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030 delas av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Under 2025 innehade Sverige Nordiska rådets presidentskap, som utnyttjades för att driva visionen framåt under rubriken ”Norden tillsammans – Nordisk nytta och sammanhållning i en orolig tid”, med underrubrikerna Nordisk vardagsnytta, Ett integrerat Norden, Sammanhållning och Nationell förankring.

Visionen om världens mest hållbara och integrerade region är nåbar. Om inte vi i Norden kan nå fram till den visionen, vem kan det då? Vi har tillsammans de bästa förutsättningarna, och genom att visa vägen för hur ett fredligt samarbete kontinuerligt utvecklas och skapar tillväxt kan vi inspirera andra att steg för steg minska konfliktytor mellan grannländer.

Låt mig peka på några viktiga frågor som vi liberaler gärna vill se ökat fokus på.

Ska vi bli en integrerad region måste människor kunna resa och gods transporteras över våra gränser på ett smidigt sätt. Det är viktigt i vardagen för Nordens invånare, för nordiska företag och för det stora handelsutbytet mellan våra länder. Fungerande transporter över gränserna har accentuerats av Sveriges och Finlands inträde i Nato och det stora behovet av transporter i händelse av kris och krig. Det gäller för samtliga fyra transportslag: väg, järnväg, sjöfart och flyg.

Denna mandatperiod har det för svensk räkning blivit ett ökat fokus på de gränsöverskridande transportmöjligheterna, samtidigt som det har blivit uppenbart att samarbetet måste stärkas. Infrastrukturplaneringen sker i olika processer för varje land, beslutsmandat för parlament och regering är olika och beslutsdatum på infrastrukturplaner ligger på olika år. Att i en sådan miljö få till gemensamma planer för att bygga inte minst järnväg över gränsen är utmanande.

Därför ser Liberalerna positivt på ett nordiskt transportministerråd, där planer på ett strukturerat sätt kan synkas och vi kan få större framdrift i sammankopplingen mellan våra länder. Finns det något mer påtagligt som integrerar två länder än en gemensam järnväg över gränsen? Det uppfyller direkt ministerrådets vision om en integrerad region.

Ett annat naturligt område för en vision för ett integrerat Norden är att undanröja hinder för människor att bo, studera och arbeta runt om i Norden vid olika tillfällen i livet. Det finns stor samsyn i Nordiska rådet att gränshinder måste bort, och vårt gemensamma gränshinderråd arbetar för att identifiera och lösa problem med gränshinder. Det är inte enkelt, då de nordiska länderna har utvecklat sina respektive lagstiftningar enskilt under lång tid. Nationellt och även genom EU:s förordningar kan mindre justeringar och olika val av implementering av krav från EU utvecklas till gränshinder.

Parallellt med Gränshinderrådets arbete vill Liberalerna därför gärna se ett gemensamt nordiskt grepp för att förhindra att nya gränshinder uppstår. Det betyder att vi i det nordiska samarbetet så långt som möjligt måste samverka vid implementering av nya lagar och regler. Från Liberalernas sida ser vi detta som en långsiktig uppgift inom det nordiska samarbetet.

Samarbetet bygger dock på en viktig process som i dag inte riktigt har hittat sin form, vilket kollegor i övriga parlament också vittnar om. De rekommendationer som kommer från Nordiska rådet har inte en ordnad process för att landa hos parlamentens utskott och där hanteras och om möjligt implementeras i respektive lands lagstiftning.

Detta är en viktig fråga för att det nordiska samarbetet inte ska tappa sin relevans. Det är viktigt att parlamentariker har goda kontakter över gränserna, inte minst för att underlätta gemensamma strategier vid en regional kris, men om samarbetet ska få relevans för de nordiska medborgarna behöver kopplingen mellan det nordiska samarbetet och de lagstiftande processerna stärkas så att förslagen som uppstår inom ministerrådet och Nordiska rådet blir verklighet.

Fru talman! Jag skulle vilja peka på den stora betydelsen av att vi i det nordiska samarbetet också håller en öppen och nära kontakt med våra grannländer i Baltikum. Baltikum och Norden har allt att vinna på ett nära och förtroendefullt samarbete. Det gäller inte minst säkerhetspolitiska frågor men även andra områden som digitalisering och förstås vårt gemensamma hav Östersjön.

Jag är själv rapportör för det baltiska parlamentet och även för Beneluxparlamentet. Det finns stora likheter i det arbete som sker i de här parlamenten, som alla består av mindre länder som mer agilt kan samarbeta, minska gränshinder, underlätta för en gemensam arbetsmarknad och utgöra testmarknader för innovationer innan de implementeras i stor skala.

Som exempel kan jag ta den drygt 40 år gamla passfriheten inom Schengenområdet. Den är en vidareutveckling av den passfrihet som rådde mellan Beneluxländerna, som i sin tur kom till något år efter att vi i Norden införde passfrihet. Min bestämda uppfattning är att en jämförelse mellan samarbeten inom dessa parlament skulle kunna ge en kreativ plattform för hur ytterligare gränshinder skulle kunna rivas i Norden.

Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp moderniseringen av Helsingforsavtalet. Världen har förändrats dramatiskt sedan det skrevs 1962, och utan en avtalsuppdatering riskerar vårt nordiska samarbete att stagnera och tappa relevans. Kraven på att komplettera och uppdatera Helsingforsavtalet har blivit starkare efter att Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina och därmed dramatiskt försämrade säkerhetsläget.

Även på andra områden krävs förändringar för att samarbetet ska kunna utvecklas. Utöver de rent sakpolitiska drivkrafterna för en uppdatering driver omvärldsläget på för en förändring av statusen för de självstyrande områdena i Helsingforsavtalet. Det bör ske skyndsamt och kan utgöra en viktig signal till omvärlden om att vi menar allvar med vår vision om världens mest integrerade region 2030.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)