Fru talman! I dag debatterar vi det nordiska samarbetet, ett samarbete som handlar om gemenskap, tillit och kultur. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3.

Till er som lyssnar vill jag säga att det är möjligt att det kommer att låta lite lika från talarstolen i dag, trots att vi representerar olika partier. Men det är faktiskt en styrka. I en tid då mycket präglas av konflikt och splittring finns det något väldigt fint i att vi i Norden fortfarande samlar bred politisk enighet i de allra flesta frågor. Samtidigt ska vi vara ärliga med att denna enighet inte alltid märks i de beslut som regeringarna fattar eller i det som faktiskt genomförs. Här finns fortfarande mycket kvar att göra, och det är en gemensam uppgift för oss oavsett partifärg.

Fru talman! Jag vet inte den exakta sanningshalten i det jag nu ska säga, men jag läste att det var just den 27 maj 1905 som den kris började som så småningom ledde fram till unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. Det ska ha varit den dagen kung Oscar II vägrade att godkänna Norges krav på ett eget konsulatväsen, vilket blev gnistan till den konflikt som några månader senare ledde till att unionen upplöstes. Det viktiga i denna anekdot är inte att unionen upplöstes utan hur det skedde. Våra länder valde inte krig; vi valde förhandling. När Nordiska rådet senare bildades, efter två världskrig, ville de nordiska länderna knyta sig ännu närmare varandra med demokrati, kultur, samtal och samarbete mellan människorna i de nordiska länderna.

Jag tror att detta kan vara viktigt att påminna sig om i den tid vi nu lever i, med krig i Europa, ett oroligt säkerhetsläge, ökad nationalism, hot mot demokratin och en värld där många länder börjar vända sig alltmer inåt. Nu betyder det nordiska samarbetet mer än på mycket länge. Det handlar om människor som i generationer har levt som grannar, om språk som vi nästan förstår, om arbetsmarknader, om utbildningar och om familjer som dagligen passerar gränserna mellan de nordiska länderna. Det handlar om tillit.

I Norden har vi en gemensam syn på att starka samhällen byggs tillsammans, inte genom att ställa människor mot varandra. För många handlar Norden inte om politik utan om att kunna arbeta, plugga, få sjukvård och kunna använda färdtjänst över gränserna – helt enkelt att familjer ska kunna leva sina liv utan krångel, som om Norden vore en enda region. Men här har vi faktiskt fortfarande mycket kvar att göra.

Under arbetet i Nordiska rådet har jag, förra året som president, haft förmånen att resa runt i stora delar av Norden och träffa många människor i olika miljöer. Jag var bland annat på Grönland där jag såg hur Arktis snabbt har blivit en av världens viktigaste säkerhetspolitiska regioner. Där blir geopolitiken väldigt konkret. Stormakternas intressen finns ständigt närvarande, och klimatförändringarna märks tydligt. Samtidigt ska människor leva sina vardagsliv mitt i detta. Det gjorde starkt intryck på mig.

Ibland blir världspolitiken stor och abstrakt när vi talar om den, men ytterst handlar politik alltid om människor, trygghet, framtidstro och möjligheten att leva ett bra liv.

Jag tänker också tillbaka på mötet med ungdomarna på Utøya i Norge. Där samlas årligen unga från hela Norden, från alla politiska partier som vill vara med. De diskuterar och försöker hitta gemensamma lösningar på de vardagsproblem som de upplever att vi har i Norden. De gör allt för att hitta samförstånd och gemensamma förslag. Det är faktiskt väldigt hoppfullt att se, särskilt på en plats som Utøya, som påminner oss om hur skör demokratin är.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat Europa, men den har också förändrat Norden. I dag står vi nordiska länder närmare varandra säkerhetspolitiskt än vad vi kanske någonsin gjort tidigare. Det är historiskt. Vi samarbetar tätare kring försvar, beredskap och säkerhet, och vi bygger starkare relationer mellan våra länder. Vi gör detta därför att vi vet att vi är starkare tillsammans än var och en för sig.

Det är viktigt att vi fortsätter att hålla ihop vårt Norden. Det är viktigt att vi stärker samarbetet inom försvar och beredskap, att vi står fast vid stödet till Ukraina och att vi fortsätter att försvara demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter, även när det kostar.

Jag vill därför säga några ord om vår reservation som gäller en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission. Det är ett förslag som har stark politisk förankring i Nordiska rådet. Tänk vilket verktyg det skulle vara om de nordiska parlamenten tillsammans hade en gemensam överblick över vilka hotbilder, vilken beredskap och vilka åtgärder som krävs framåt! Det skulle stärka våra regeringar och skicka en tydlig signal till omvärlden om nordisk sammanhållning. Detta är ännu en vädjan till vår svenska regering.

Fru talman! Norden är på många sätt en förebild i världen. Vi har byggt samhällen med hög tillit, starka välfärdssystem, hög jämställdhet och en grundläggande idé om att människor ska få möjlighet att växa och leva fria liv. Det här har gjort Norden starkt, inte bara ekonomiskt utan också socialt och demokratiskt.

Dessa värderingar är dock inte självklara. Därför får vi inte glömma bort den del av det nordiska samarbetet som handlar om kultur, utbildning, arbetsmarknad, klimat och ungdomsutbyten. Så bygger vi också motståndskraft. Detta gör vi inte bara genom militär styrka utan genom starka samhällen som håller ihop.

Avslutningsvis vill jag här från talarstolen passa på att tacka hela den svenska delegationen i Nordiska rådet. Jag uppskattar verkligen det engagemang vi gemensamt har och att vi alltid lyckas ha en bra ton och ett bra samarbete. Jag vill också passa på att tacka vår Nordenminister för hennes engagemang i de här frågorna.

(Applåder)