Fru talman! Någon kollega sa till mig att det var mitt fel att vi har den här debatten i dag. Jag ska passa på att säga varför vi valde att väcka en följdmotion med anledning av propositionen. Skälet är 52 miljoner, det vill säga den summa som svenskarnas skuldberg hos Kronofogden växer med varje dag, 365 dagar om året.

Låt mig börja med att säga att Centerpartiet välkomnar flera delar av förslaget. Det är bra att konsumentskyddet stärks, det är bra att reglerna moderniseras och det är bra att man försöker komma åt den växande överskuldsättningen i Sverige. Men vi måste också vara ärliga med att regeringens politik på området är både saktfärdig och ofullständig. I hederlighetens namn ska jag säga att det även gäller tidigare regeringar.

Det här handlar inte bara om juridik. Det handlar om människor. Det handlar om människor som fastnar i skuldspiraler och om unga som lockas in i konsumtionskrediter de inte förstår konsekvenserna av – vi har väl alla någon gång sett Lyxfällan. Det handlar om barnfamiljer som redan pressats hårt av inflation, höga räntor och ökade levnadskostnader. Jag kan lova Lars Beckman att de inte får det bättre av allt tillfälligt valfläsk som regeringen går fram med.

Här måste man våga säga som det är: Regeringen har varit alldeles för passiv alldeles för länge.

Den nya lagen genomför i stora delar ett EU-direktiv. Detta är alltså inget som regeringen självmant har valt att ta sig an. Den innebär bland annat skärpta krav på kreditprövningar, tydligare informationskrav, nya regler kring marknadsföring samt att fler typer av krediter, även vissa räntefria delbetalningslösningar, omfattas av regleringen.

Det är viktiga förändringar. Men frågan är varför regeringen har varit så defensiv nationellt. Sverige har under många år sett hur snabblånemarknaden vuxit fram. Vi har sett aggressiv marknadsföring. Vi har sett kreditgivning som ibland nästan byggt på att människor inte ska klara återbetalningen. Samtidigt har regeringen gång på gång reagerat för sent.

Fru talman! Överskuldsättning är inte bara ett privatekonomiskt problem. Det är också ett samhällsproblem. Den som lever med kroniska skulder får svårare att få bostad, jobb och trygghet i vardagen. Psykisk ohälsa ökar. Barn påverkas. Människor tappar framtidstro. Vi har sett konsekvenserna även på utskottets andra politikområde, bostadspolitiken. Väldigt många barn vräks i välfärdslandet Sverige.

Därför krävs mer än bara tekniska lagändringar. Det krävs en tydlig politisk vilja att förebygga överskuldsättning från början.

Här tycker jag att regeringen fortfarande saknar ett helhetsgrepp. Samtidigt som man nu talar om ansvarstagande har nämligen hushållen under flera år fått bära stora delar av den ekonomiska krisen själva. Vanliga människor har fått se sina marginaler försvinna. 25 års reallöneökningar raderades över en natt. Då ökar också beroendet av krediter.

Fru talman! Centerpartiet menar att kreditmarknaden måste fungera bättre, men också smartare. Vi behöver ett starkt konsumentskydd, men vi måste samtidigt värna seriösa aktörer och innovation på marknaden. Det gäller särskilt i en tid när betalningslösningar och fintech utvecklas snabbt. Därför är det viktigt att regleringen är proportionerlig och rättssäker. Vi ska slå hårt mot oseriösa aktörer, men vi ska inte skapa ett regelverk som gör det omöjligt för seriösa företag att verka eller utveckla nya tjänster.

Här finns fortfarande frågetecken kring hur delar av regelverket kommer att fungera i praktiken, inte minst för mindre företag och aktörer som hamnar under nya tillståndskrav och nya tillsynsregler.

Vi ser också risker med att regeringen återigen lägger fram omfattande regleringar utan att fullt ut ha säkerställt att myndigheterna har resurser och förutsättningar att genomföra tillsynen effektivt.

Fru talman! Det finns ytterligare en dimension här som jag tycker förtjänar lite större uppmärksamhet: den digitala utvecklingen. I dag kan människor ta lån direkt i mobilen på några minuter. Marknadsföringen är algoritmstyrd, precis som stora delar av våra liv är numera. Krediter integreras i köpflöden på ett sätt som suddar ut gränsen mellan konsumtion och skuldsättning.

Detta ställer helt nya krav på lagstiftaren, och då räcker det inte att bara uppdatera gamla regelverk. Det krävs ett mycket mer offensivt arbete kring digital konsumentpolitik, finansiell folkbildning och skydd för unga konsumenter. Tyvärr har regeringen även där varit mer reaktiv än proaktiv.

Fru talman! Centerpartiet står bakom flera delar i den här lagen eftersom konsumentskyddet behöver stärkas. Vi tänker dock inte ge regeringen något frikort, för sanningen är att detta arbete borde ha påbörjats tidigare och varit bredare och mer framåtblickande.

Vi behöver en politik som både skyddar människor från överskuldsättning och stärker människors ekonomiska egenmakt. Vi behöver fler vägar till arbete och företagande. Vi behöver bättre privatekonomisk utbildning, en bostadsmarknad som fungerar och ett samhälle där människor inte tvingas lösa vardagsekonomin med dyra krediter.

I grunden handlar det nämligen om just detta – inte bara paragrafer eller direktiv utan människors frihet och trygghet i vardagen.

Fru talman! Med allt detta sagt yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet.

Det finns flera reservationer, och kort sagt handlar delar av dem om att man också ska strypa bankernas möjligheter att ta ut ränteskillnadsersättning hur som helst. Det handlar också om hur upplysningsföretagen väljer att tolka gällande lagstiftning.

Vi har flera bra förslag, och jag hoppas att regeringen väljer att ta in kloka råd även från oppositionen.