Herr talman! Jag är en föreningsmänniska. För tillfället tillåter inte tiden mig att vara med så väldigt mycket i föreningslivet, eftersom jag tillbringar så mycket tid här. Men i övrigt blir det väldigt mycket föreningsliv. Det som slår mig är rädslan – det kanske är det rätta ordet ändå – för revisorerna. För mig är det ytterst märkligt. Revisorer har vi ju som hjälp för att föreningen ska fungera – dels för att man ska göra rätt, dels för att man ska fullfölja det man har sagt att man ska göra och att det ska gå åt rätt håll. Sedan finns det där med att granska ekonomi och så vidare, men det är bara en del. Revisorer har ett väldigt mycket större ansvar, och det är det vi ska ta tillvara.

Det som vi har att debattera här i dag är en riksrevisionsrapport. Vi får de här rapporterna för att de ska hjälpa regeringen att utveckla verksamheten, så att den går ännu bättre. I detta fall gäller det internationella klimatinsatser och förvärv av utsläppskrediter. I en del debattinlägg hittills har det nästan låtit som att det inte ska göras någonting på hemmaplan. Men det som kvällens debatt handlar om är just internationella klimatinsatser. Det är det som betänkandet gäller, och därför blir det väldigt mycket av det internationella. Men självfallet ska det också göras saker på hemmaplan. Där råder det ingen tvekan.

Den här granskningen handlar ytterst om en viktig fråga: Lyckas Sverige använda de här verktygen på ett bra sätt som både minskar de globala utsläppen och bidrar till att våra klimatmål nås på ett kostnadseffektivt sätt? Riksrevisionen konstaterar att arbetet delvis uppnår sina syften men att resultaten är ojämna och att det brister i uppföljningen. Det är viktiga slutsatser som vi behöver ta på allvar, herr talman.

För att nå Sveriges långsiktiga klimatmål behöver vi kompletterande åtgärder. Dit hör bio-CCS, alltså avskiljning och lagring av biogen koldioxid. Det handlar också om upptag av koldioxid och lagring i skog och mark samt internationella klimatinsatser. De internationella klimatinsatserna innebär att Sverige samarbetar med andra länder för att minska utsläppen där det ibland går snabbare och är mer kostnadseffektivt att genomföra åtgärder än på hemmaplan. Men det ena ska inte förta det andra. Det kan handla om att Sverige förvärvar utsläppskrediter från projekt i utvecklingsländer och räknar dessa mot våra nationella klimatmål.

Det är viktigt, herr talman, att komma ihåg att klimatfrågan är global. Atmosfären bryr sig inte om var utsläppsminskningen sker geografiskt. Ett ton koldioxid mindre i atmosfären spelar roll oavsett om utsläppen minskar i Sverige, Afrika, Asien eller Sydamerika.

I rapporten pekar Riksrevisionen på flera problem. Man anser att regeringens styrning av Energimyndigheten har varit för otydlig och att det därför inte går att avgöra om Sverige förvärvar utsläppskrediter i tillräcklig omfattning för att vi ska nå våra klimatpolitiska mål. Riksrevisionen kommer med ett antal rekommendationer som i allra högsta grad ska tas på allvar och som i allra högsta grad är rimliga. Regeringen delar också flera av de här bedömningarna.

Men det finns också en viktig realism i regeringens svar. Marknaden för internationella klimatinsatser enligt Parisavtalets artikel 6 är fortfarande under uppbyggnad. Det tar tid att etablera fungerande system, avtal och långsiktiga samarbeten. Det behövs uthållighet och långsiktig planering. Det förändrar dock inte den grundläggande slutsatsen – utan kompletterande åtgärder kommer inte heller Sverige att nå klimatmålen. Alla godkända kompletterande åtgärder behövs, och de finns med i samma verktygslåda.

Kristdemokraterna står bakom Parisavtalet, och internationella klimatinsatser är en del av Parisavtalet. Det är därför självklart att Sverige ska använda sig av de möjligheterna. Vi måste föra en klimatpolitik som är både ansvarsfull och effektiv, som minskar utsläppen globalt och som använder skattebetalarnas pengar klokt.

Klimatutmaningen stannar inte vid nationsgränserna. Klimatfrågan är global, och den finns här och nu. Då måste vi använda oss av lösningar som fungerar oavsett om utsläppsminskningen sker territoriellt i Sverige eller genom internationella samarbeten som bidrar till att minska de globala utsläppen, vilket är det vi vill åstadkomma. Rapporten från Riksrevisionen hjälper oss att komma ännu längre i det arbetet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)