Herr talman! Klimatförändringarna väntar inte på politiska processer. De väntar inte på nästa mandatperiod. De väntar inte på att regeringen ska känna sig redo.

Vi vet att klimatomställningen också innebär möjligheter. Sverige kan bli världsledande i den här omställningen. Vi kan skapa jobb, stärka konkurrenskraften och bygga ett robust samhälle för framtiden. Då måste klimatpolitiken vila på en mycket enkel princip: Vi ska minska utsläppen på riktigt, och vi ska gärna göra det i Sverige. Det är därför Centerpartiet har reserverat sig i det här betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation 2.

Riksrevisionens granskning är tydlig. Domen är hård mot internationella klimatinsatser och utsläppskrediter. Man säger att resultaten är ojämna, att uppföljningen brister, att målen är otydliga och att utvecklingen framåt är osäker.

Självklart behövs det internationella samarbeten. Klimatkrisen är global. Sverige ska bidra internationellt, dela teknik, dela investeringar och dela kunskap. Men det får aldrig någonsin bli en genväg bort från vårt eget ansvar.

Internationella klimatkrediter bygger på idén att utsläppsminskningar i ett land kan räknas av mot utsläpp i ett annat. Det bygger på idén att det går att göra saker effektivare någon annanstans. I teorin kan det låta smart, men i praktiken finns det betydande risker, precis som Riksrevisionen kommit fram till. Hur säkerställer vi att utsläppsminskningen faktiskt sker? Hur vet vi att den är varaktig? Hur undviker vi dubbelräkning? Och framför allt: Hur undviker vi att internationella krediter används som en ursäkt för att skjuta upp den omställning som vi vet måste ske här hemma?

När regeringen ökar utsläppen i Sverige och samtidigt säger att vi ska göra saker mer effektivt någon annanstans klingar det väldigt falskt. Man har dessutom monterat ned alla de åtgärder i Sverige som, enligt Riksrevisionen, har visat sig vara just effektiva.

Centerpartiets svar är tydligt. Vi vill stegvis fasa ut användningen av internationella krediter till förmån för inhemska åtgärder som garanterat minskar de fossila utsläppen och bygger permanenta upptag av koldioxid. Det handlar inte om att vi ska sluta ge klimatbistånd eller göra insatser i andra länder. Vi ska bara sluta att använda det som ursäkt för att inte göra åtgärder själva.

Egentligen är det en mycket borgerlig princip. Den som har ägande över något har också anledning att vårda det. Om länder har ansvar och rådighet över sina egna åtgärder – oavsett vem som stöttar dem; det ska Sverige vara med och göra – kommer de att vårdas bättre. Då behövs mindre oro över kontinuitet. Dubbelräkning sker då inte. Det blir ordning och reda samt minskade utsläpp.

Klimatpolitiken handlar inte bara om att nå siffror i ett Excelark. Den handlar om att bygga ett fossilfritt samhälle, om elektrifiering, om fossilfri industri, om hållbara transporter, om innovation, om bioekonomi, om att stärka skogens och markens roll i klimatarbetet och om att ge människor och företag verktyg att ställa om. Inget av det når vi här i Sverige genom att outsourca klimatarbetet och försöka köpa oss fria.

Man behöver inte vara nationalist för att tycka att det är vansinne att göra investeringar i utsläppsminskningar i andra länder i stället för att lägga pengarna här, speciellt inte då vi ändå vet att vi kommer att behöva göra investeringarna här hemma senare.

Vi vet att svensk industri står redo. Företag investerar redan miljardbelopp i grön teknik. Landsbygden kan vara motorn i omställningen. Biogas, biodrivmedel, elektrifiering och hållbart skogsbruk är inte bara klimatpolitik. Det är framtidspolitik. Det är säkerhetspolitik. Vi blir av med fossila beroenden. Det blir vi inte om pengarna läggs någon annanstans. Det är därför det är fel när staten lutar sig mot osäkra kreditsystem i stället för att fullt ut fokusera på att minska utsläppen på hemmaplan.

Riksrevisionen pekar också på att regeringen behöver tydligare målsättningar, bättre styrning och bättre uppföljning av kostnadseffektiviteten. Det är viktiga slutsatser. Vi som är borgerliga brukar värna skattebetalarnas pengar, men den här regeringen lyssnar inte på kritiken. Klimatpolitiken måste vara transparent, effektiv och långsiktigt hållbar. Det är den när vi har kontroll över den, inte när den outsourcas till andra länder.

Det finns en föreställning om att klimatpolitik och ekonomisk utveckling står emot varandra. Vi delar inte den bilden, och det gör inte forskningen heller. Det är precis tvärtom. Den gröna omställningen är vår tids största ekonomiska möjlighet. De länder som leder klimatomställningen kommer också att leda den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Sverige ska vara ett sådant land.

Nu har vi låg tillväxt och ökade utsläpp. Det ska vara precis tvärtom. Utsläppen ska ned, och jobben ska bli fler. Men för att komma dit krävs det mod att ställa krav och mod att prioritera långsiktighet framför kortsiktiga lösningar. Vi behöver mindre klimatbokföring och mer verklig klimatnytta, mindre fokus på att köpa oss fria någon annanstans och mer fokus på att ställa om på riktigt.

Klimatkrisen kräver internationellt samarbete, men den kräver också nationellt ansvar. Sverige ska bidra globalt. Vi ska göra vår hemläxa. Vi ska hjälpa andra länder. Vi ska öka vårt klimatbistånd när regeringen har sänkt det och Sverigedemokraterna vill slopa det helt.

Vi i Centerpartiet kommer att driva på för en klimatpolitik som minskar utsläppen här hemma, stärker svensk konkurrenskraft och bygger framtidens hållbara samhälle. Vi kommer att fortsätta stötta klimatbistånd och utveckling i andra länder. Klimatomställningen handlar ytterst om vilket Sverige vi lämnar efter oss – ett Sverige som duckade eller ett Sverige som tog ansvar. Vi i Centerpartiet väljer ansvar, för vi vet att Sverige kan mer.

(Applåder)