Herr talman! Jag tackar för följdfrågorna från Katarina Luhr.

Som sagt: Jag har inte sagt att det inte går att göra nytta, utan Sverige bidrar de facto till minskade utsläpp i världen med de här investeringarna inom ramen för anslaget inom utgiftsområde 20. Det jag konstaterade var att vi hade ett möte i Miljömålsberedningen. Jag frågade uttryckligen sekretariatet: Finns det någon möjlighet att vi kan överträffa detta till 2030? Jag fick svaret från expertisen att det inte finns det. Det kommer inte att finnas så många projekt tillgängliga på marknaden till det årtalet. Det är orealistiskt.

Därför innebär den skrivning som finns i Miljömålsberedningen att möjligheten för Sverige att fortsätta jobba med internationella klimatinvesteringar inte kommer att påverkas. Den kommer inte att begränsas på något sätt just eftersom det finns en begränsning på marknaden. Det finns alltså också på kort sikt en begränsning när det gäller hur mycket pengar och hur mycket arbete man kan lägga ned på detta område. Det är så verkligheten ser ut.

Från Sverigedemokraternas sida är detta en grundläggande ideologisk fråga. Det spelar ingen roll var någonstans i världen utsläppsminskningarna sker. Ska vi arbeta för att minska utsläppen på global nivå är det precis lika relevant att minska utsläppen på alla våra kontinenter. Om man har lyckats minska utsläppen väldigt kraftigt på en kontinent, i Europa till exempel, finns det sannolikt betydligt lägre hängande frukter på de andra kontinenterna. Då finns det absolut potential för att lättare och billigare minska utsläppen där. Det är definitivt också ett arbete som svenska och europeiska företag skulle kunna dra väldigt mycket nytta av och också drar nytta av i dag.