Herr talman! Vi har nu kommit till kvällens höjdpunkt när vi får diskutera en spännande rapport från Riksrevisionen rörande klimatinvesteringar i andra länder.
Här i riksdagens kammare glöms ofta bort att klimatpolitiken i grunden är en global fråga. Växthusgaser har inga gränser. Människor har gränser och behöver gränser mellan varandra för att skydda våra samhällen och upprätthålla vårt sätt att leva. Men för växthusgaser finns inga gränser, och det finns ingen poäng i att försöka sprida en bild av att de har gränser.
Trots detta har svensk klimatpolitik kommit att präglas av nationalism. Det är väldigt dumt eftersom det här är ett av få politikområden där nationalism snarast motverkar lösningen på problemet.
Herr talman! Vi debatterar, som sagt, Riksrevisionen granskning av statens arbete med internationella klimatinvesteringar. Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att arbetet har potential att bidra till klimatarbetet på ett kostnadseffektivt sätt. Det är naturligtvis positivt att Riksrevisionen konstaterar att det finns en stor nytta med att investera i andra länder.
De internationella klimatinvesteringarna är enkla i teorin. Genom att göra investeringar i andra länder kan man lyckas minska utsläppen till en betydligt lägre kostnad än om man vidtar åtgärderna i Sverige, där de mest effektiva åtgärderna redan är genomförda. Riksrevisionen kvitterar på denna bild i sin granskning.
Herr talman! Det som komplicerar arbetet är att det globala ramverket fortfarande är i sin linda. Problemet utifrån ett svenskt perspektiv har hela tiden varit att marknaden är outvecklad. Först hade vi projekt inom ramen för Kyotoprotokollet, och nu har vi stegvis kommit över till artikel 6-ramverket i klimatavtalet från Paris. Riksrevisionen ser potential till att effektivisera arbetet med tydligare målstyrning och förbättrade utvärderingar. Det tycker jag är fullkomligt rimliga rekommendationer, och det är rekommendationer som Riksrevisionen brukar ha när de granskar olika politikområden. Men det är lättare sagt än gjort med tanke på att det är svårt att få till stånd en perfekt fungerande marknad med god tillgång till projekt i dag.
Det här är ett långsiktigt arbete, och marknaden är inte fullt utvecklad. Det är svårt att sätta upp ett mål kring exakt vad man ska uppnå när man inte kan säkerställa tillgången till projekt. Det är en komplicerad historia när man ska utforma ramverket. Det är många länder och aktörer som har olika uppfattningar. Jag kan tänka mig att det hade varit enklare om man hade kunnat fokusera på att investera i fossilfri energi i många av dessa länder och tillgodoräkna sig det. Men nu är det viktigt att man kan visa på att man omedelbart tar bort utsläpp i stället för att fokusera på att skapa potential till en grönare tillväxt i dessa länder. Det är betydligt mer komplicerat när man måste ersätta befintlig energi, som det oftast handlar om.
Herr talman! Jag noterar att regeringen instämmer i Riksrevisionens rekommendation om att stärka förutsättningarna för att bedöma insatsernas kostnadseffektivitet. Regeringen framhåller att de avser att ge Energimyndigheten ett uppdrag med syfte att stärka redovisningen av hur Sveriges internationella klimatinsatser uppnår målet om kostnadseffektivitet.
Herr talman! Huvudproblemet när det kommer till de internationella insatserna är att vi har många partier i Sverige som gärna vill sätta krokben för arbetet. Antingen tycker man inte om det över huvud taget eller så vill man begränsa det på olika sätt. Man tycks drivas av att insatser måste bedrivas i Sverige för att vi på något sätt ska känna oss bättre till mods. Det finns, tyvärr, bland en hel del aktörer och politiska partier i Sverige ett behov av att utsläpp nödvändigtvis måste minska i det land i världen som kanske har den lägsta utsläppsintensiteten i förhållande till bnp. Det finns ett slags behov av självspäkning, ett behov av att bedriva en självdestruktiv klimatpolitik. Jag hoppas att vi kan komma bort från detta och i stället fokusera på hur vi kan lösa detta globala problem på bästa sätt framöver.