Fru talman! Jag blev inte riktigt klok på hur resonemanget om olika kulturer hörde ihop med det här.

Som ledamoten beskriver det ska man arbeta aktivt med förväntansdokumentet. Då borde det ändå rimligtvis bli en hel del arbete för lärarna, i alla fall om man med själ och hjärta ska kunna stå upp för förväntansdokumentet. Som ledamoten Grubb beskriver det ska man jobba med det i början av terminen. Men i betänkandet står det också att man upprepade gånger och regelbundet ska prata och informera om förväntansdokumentet. Det kommer också att behöva genomföras revideringar av dokumentet – man kommer på saker under tidens gång, det behöver uppdateras varje gång skolreglerna uppdateras och så vidare. Att då säga att det inte kommer att bli så betungande håller inte riktigt.

Vad är värdet av det förväntansdokument som ledamoten Grubb pratar om? Det skiljer sig inte så mycket från skolreglerna, som även vi ställer upp på – det finns ingen reservation om skolregler från oss socialdemokrater i det här betänkandet. Behöver vi verkligen två olika dokument som är snarlika varandra i regleringen av svensk skola?

Det ska vara tydligt vilka ramar och regler som gäller. Man ska tillgodose elevernas behov. Det ska finnas tydliga förväntningar och krav på både elever och vårdnadshavare, men också tydliga politiska krav på vad skolan ska innefatta. Då är det fråga om skattebetalarnas, elevernas och föräldrarnas krav på vad skolan ska innehålla.

Vi socialdemokrater ser inte nyttan med ett förväntansdokument som ligger så nära skolreglerna. Det står faktiskt i betänkandet att huvuddelen av förväntansdokumentet ska utgöras av skolreglerna, som också beslutas av rektorn. Behövs det i denna tid två separata men snarlika dokument för regleringen av skolan?

(Applåder)