Fru talman! Det är klart att den enskilda individen alltid har ett ansvar för sitt agerande. Sedan har vuxenvärlden runt omkring, beroende på hur gammal man är, till exempel, också olika mycket ansvar. I de här fallen har vuxenvärlden ofta misslyckats med att kliva fram. Det kan vara föräldrar, lärare, skolledare eller andra vuxna runt omkring de elever som stökar och beter sig på ett sätt som stör undervisningen som har misslyckats med att kliva fram och ta ansvar. Att sätta gränser och ställa krav är att bry sig. Det är inte att göra de här barnen illa. Tvärtom behöver de gränssättande vuxna runt omkring sig. Jag tycker att det är bra att lärare och skolor runt om i det här landet får de befogenheter och det politiska stöd som krävs för att kunna göra detta, oavsett var i landet skolan ligger.

Vänsterpartiet vill, fru talman, precis som Liberalerna förstatliga skolan, och det är jag glad för. Vi vill göra det på lite olika sätt, men ett skäl till att båda våra partier vill göra det är, tror jag, just att vi inte tycker att kommunerna är tillräckligt bra på att lägga de resurser som krävs på skolan. Även Vänsterpartiet brukar i alla andra fall tycka att kommunerna lägger för lite pengar på skolan, och det är jag glad för.

Jag tycker inte att privata ägare av skolor som inte levererar tillräcklig kvalitet ska kunna plocka ut stora vinster. Jag tycker inte att kommuner som inte levererar tillräcklig kvalitet ska kunna gå med vinst. En majoritet av Sveriges kommuner går plus. Det är pengar som man i stället hade kunnat lägga på skolan.

Jag önskar att Vänsterpartiet vågade ta strid, inte bara mot en regering som de aldrig har suttit i utan också mot kommuner runt om i landet där de själva bär ansvar. Det gör inte Vänsterpartiet. I stället vill Vänsterpartiet peka på någon annan och prata med vanlig marxistisk retorik. Men verkligheten är att kommunerna behöver satsa mer på svensk skola.

(Applåder)