Fru talman! Det finns få platser som är så avgörande i ett barns liv som skolan. Där får man växa, formas, hitta sin plats och bygga sig en framtid. Men det är också där man som barn är som mest beroende av att vuxenvärlden fungerar – att någon ser, att någon lyssnar och att någon tar ansvar.

Det här med trygghet i skolan är ett ganska vitt och stort begrepp. Det handlar om ordning och reda. Det handlar om varje barns rätt att känna sig säker, att kunna koncentrera sig och att slippa oro. Det handlar om den elev som är rädd på väg till skolan, om den som far illa hemma, om den som håller på att dras in i något som riskerar att förstöra hela framtiden. Det handlar om varje elevs rätt till en lugn och trygg studiemiljö. Men när en elev byter skola följer inte alltid den information med som behövs för att skapa den tryggheten och ge rätt stöd från första dagen.

Vi vet att det har funnits en ordning där vissa uppgifter kan lämnas över, men vi vet också att det i praktiken har funnits ganska många frågetecken. Vad får man säga? Vad bör man säga? Ibland har det varit för lite information som lämnats över mellan skolor vid ett elevbyte. Det är klart att det får konsekvenser för barnet som kommer till en ny skola utan att någon riktigt vet vad man bär med sig, för klasskamraterna som möter en situation som de inte är förberedda på och för lärarna som hamnar i svåra situationer utan de rätta förutsättningarna.

Samtidigt, fru talman, har samhället förändrats. Skolan möter i dag fler elever som befinner sig i utsatta situationer, som befinner sig i riskmiljöer eller i närheten av kriminalitet. Det ställer högre krav på lagstiftningen, och det ställer högre krav på oss beslutsfattare.

Möjligheter att lämna uppgifter har som sagt funnits tidigare, men de har varit begränsade. Fokus har snarare legat på elevens behov i undervisningen. Det har framför allt handlat om stöd för lärande, inte om trygghet eller brottsförebyggande arbete. Framför allt har det saknats en tydlig informationsskyldighet, som jag menar behövs, och det har gjort att viktig information ibland inte har följt med.

Det är exakt här som den nya lagstiftningen kommer att göra skillnad. Nu blir det tydligt att det när det finns konkreta risker inte räcker att man kan lämna över uppgifter, utan då ska man lämna över uppgifter. Vi ger skolorna förutsättningar att, i stället för att reagera i efterhand, agera i tid.

Hur kan det se ut i verkligheten? En elev som har haft kopplingar till kriminella nätverk eller på andra sätt varit inblandad i våld kan i dag komma till en ny skola utan att någon känner till riskbilden. Den nya skolan får då börja om från noll samtidigt som de gamla problemen följer med. Det drabbar inte bara den eleven, utan det drabbar också andra barn. Det drabbar personalen på skolan. Så kan vi inte ha det. När det finns tydliga tecken på risk måste informationen följa med så att den mottagande skolan kan göra ett bra jobb genom att sätta in rätt stöd, skapa rätt struktur och i vissa fall också skydda andra elever på skolan.

Det kan också handla om elever som själva löper risk att utsättas för brott, som lever i en svår situation hemma eller som behöver skydd och omsorg från första dagen. Det kan handla om elever som redan är på väg i fel riktning och som behöver hjälp att bryta den utvecklingen. Det handlar, återigen, också om barnen som finns runt omkring. De har rätt att känna sig trygga.

Fru talman! Ingen elev är bara sitt beteende. Ingen elev är bara sin bakgrund. Men varje elev behöver vuxna som känner till hela bilden och som vågar ta ansvar. Skolan har en helt unik position i att följa barn genom en tid i livet när mycket står på spel. Då kan vi inte acceptera att viktig kunskap försvinner i övergången mellan skolor. Det är inte bara ineffektivt utan också direkt farligt.

Med den här lagstiftningen ger vi nu skolor bättre förutsättningar att ta sitt ansvar, att se hela barnet, att arbeta förebyggande och att skapa trygghet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 maj.)