Herr talman! Som jag sa i ett tidigare inlägg står de 100 minsta vattenkraftverken i Sverige för 0,45 procent av vår kraftproduktion. Jag är inte övertygad om att alla de behövs. Vi ska snarare satsa på de vattenkraftverk där vi kan öka effekten och se till att vi får mer kraft. Vissa kommer att behöva rivas ut, och andra ska anpassas; det beror på förutsättningarna.

Vi har någonting inom nästan all miljöpolitik som kallas polluter pays principle, nämligen att den som förorenar ska betala. I det här fallet känns det ju konstigt att prata om att man förorenar, men den som faktiskt stoppar här måste också anpassa sig till de nya reglerna, precis som när du har annan verksamhet. Det handlar om stora pengar där och då, absolut. Men vill vi att någonting ska vara okej att göra i dag bara för att man gjorde det förut? I dag har vi ju annan kunskap.

Nere i Halland finns det åar där havsnejonöga går upp. Det finns endast 42 individer kvar i Sverige – 42! Jag tycker att det är viktigt att de ska kunna fortsätta leva. Jag vet inte om Kristdemokraterna kanske tycker att det är okej att de dör ut, men jag tycker inte det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)