Herr talman! Jag var så ivrig att komma till talarstolen att jag tacklade Centerpartiet på vägen ut. Jag ber om ursäkt för det.

Elin Nilsson, Liberalerna, vi har ju nu från Tidöpartierna hört lite olika varianter när det gäller varför detta är bra. Liberalerna har ju tidigare varit det parti i borgerligheten som hållit fanan högst för biologisk mångfald och annat. Sedan har det hänt en del under den här mandatperioden.

Jag studsade till lite när ledamoten sa att alla möjligheter till undantag ska nyttjas. Jag tror att det var så hon uttryckte det. Detta kommer från ett parti som brukar säga att det är de som älskar EU mest. Men samtidigt vill man alltså tänja på gränserna så mycket som möjligt i den EU-lagstiftning som finns. I det här fallet tänjer man på gränserna så mycket att våra expertmyndigheter säger att vi nog har tänjt för mycket och att vi kanske inte når upp till det som EU-lagstiftningen kräver.

Då blir min fråga: Är det på detta sätt vi ska hantera EU-lagstiftningen? Vi har ju gemensamt kommit överens om något, men när vi väl har det på plats menar alltså Liberalerna att man får vrida och vända på det så mycket som möjligt – så mycket att det inte ens blir rätt.

Jag skulle också vilja fråga lite vad som är balans. Ledamoten återkom flera gånger till att man måste ha balans, men vad är balans här? När blir det balans?