Fru talman! Ledamöter och åhörare! Alla har rätt att bo i ett tryggt hem och ett tryggt bostadsområde. Centrumet där man bor ska vara tryggt.
Vi i Miljöpartiet tycker att områdessamverkan är viktigt, och det finns många goda exempel som har gett resultat. Vi har sett samverkan som har lett till att grannar har börjat hälsa. Vi har sett att barn fått delta i trygghetsvandringar, för att beskriva hur de upplever området och vad de tycker behöver göras. Och vi har sett unga på glid som fångats upp och fått förutsättningar att bygga ett bättre liv.
Men vi säger: If it ain´t broken, don´t fix it. Stötta och bekräfta den här fungerande modellen i stället för att slå sönder den.
Det finns ordentlig kritik mot regeringens förslag om en obligatorisk avgift för områdessamverkan. Lagförslaget innehåller, som vi har hört tidigare i kammardebatten här i dag, en principiell förskjutning av ansvaret för tryggheten i samhället från det offentliga till privata aktörer. Det tycker vi är principiellt fel väg att gå. Trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete ska i grunden vara ett offentligt ansvar.
Risken är också stor att en obligatorisk avgift för områdessamverkan hamnar på hyresgästernas nota. Det är hyresgäster som ofta redan är ekonomiskt utsatta. Men det här lirar ju med resten av Tidöregeringens politik om marknadshyror, fattigdomsreformer och ökade ekonomiska klyftor.
Lagrådet menar att en lagstadgad avgiftsskyldighet för frivillig samverkan är av sådan tyngd och dignitet att de avstyrker det här förslaget. Även ett mycket stort antal remissinstanser avstyrker förslaget eller är i huvudsak negativa. Det är bland annat Boverket, en hel rad länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Regioner, Fastighetsägarna, Stiftelsen Tryggare Sverige – det finns en lång lista; jag behöver inte läsa upp alla här.
Många remissinstanser menar också att lagförslaget försämrar förutsättningarna för den frivilliga samverkan som finns. Det riskerar att tränga undan nya projekt eftersom man helt enkelt inte vill dra på sig det här. Det försvårar för tillkomsten av ny områdessamverkan.
Många kommuner upplever att de flesta fastighetsägarna redan vill delta i samverkan. När det gäller fastighetsägare som inte vill delta handlar det ofta om mycket större problem som inte kan lösas med en obligatorisk avgift. Det handlar ofta om sådana fastighetsägare som brukar kallas för värsta värdar, som har stora brister i sitt underhåll, missköter sig ekonomiskt och kan ha kriminella kopplingar.
Det har funnits en rad möjligheter att lägga fram olika lagförslag här. Tidöregeringen har dock valt att inte lägga fram dem, men vi hade gärna velat se dem och har motionerat om dem tidigare. Det fanns till exempel en utredning om en lag om fastighetsförvärv, som skulle innebära att det fanns ett system för att kontrollera fastighetsägare som vill hyra ut lägenheter, så att det är sjysta hyresvärdar. Men det utredningsförslaget togs aldrig vidare.
Vi vill också att det ska finnas mer tillsyn av sådana här hyresfastigheter, så att missförhållanden kommer upp i ljuset. Om det visar sig att det är en av de här värsta värdarna, som Hem & Hyra brukar granska, ska man se till att det blir lättare att tvångsförvalta fastigheter och att det går snabbt.
I utredningen om områdessamverkan fanns också ett intressant förslag. Det handlade om att både nya och befintliga hyresvärdar ska ha tillstånd för att få bedriva sin verksamhet. Och om man inte sköter sig ska det tillståndet kunna dras in, så att man får näringsförbud. Men Tidöregeringen valde att inte gå vidare med det.
Fru talman! När det gäller regleringar för att skydda hyresgäster mot oseriösa fastighetsvärdar väljer Tidöregeringen att stå passiv. Om regeringen hade menat allvar hade vi ju sett sådana lagförslag som hyresförvärvslagen och förslag om tillstånd för hyresvärdar samt fokus på stärkt tillsyn och att det ska bli lättare att kunna tvångsförvalta. Det har Tidöregeringen valt bort.
Vi i Miljöpartiet tycker att det är dags för en regering som tar hyresgästernas trygghet på allvar.
Jag vill yrka bifall till reservation 1 och 3.