Fru talman! Låt mig börja med det som borde vara självklart: Våra gemensamma trygghetssystem ska användas rätt. Medvetet bidragsfusk är allvarligt. Det skadar tilliten till välfärden och urholkar människors förtroende för systemen.

Självklart ska samhället ha verktyg för att stoppa organiserat och medvetet bidragsfusk. Men dagens debatt handlar om något större än kampen mot fusk. Den handlar om relationen mellan människor och välfärdsstaten, om vilket samhälle vi bygger och om hur staten väljer att se på människor som behöver stöd när livet sviktar.

Fru talman! Regeringen beskriver förslaget som ett sätt att stärka kontrollen över socialförsäkringarna. Men bakom formuleringarna finns en politik som riskerar att göra trygghetssystemen hårdare och mer präglade av misstänksamhet. Förslaget innebär administrativa sanktionsavgifter och möjlighet till en bidragsspärr. Det betyder att människor kan stängas av från ersättning och straffas ekonomiskt genom administrativa beslut från myndigheter. Sjuka och arbetslösa människor som får stöd av socialförsäkringarna kan alltså bli helt utan ersättning och skyddsnät. Miljöpartiet menar att konsekvenserna här underskattas.

Fru talman! Bakom lagstiftningen finns verkliga människor. Det är den sjukskrivna personen som försöker orka genom vardagen och den ensamstående mamman som räknar varje krona. Det är människor med psykisk ohälsa, funktionsnedsättning och osäkra anställningar. Många försöker göra rätt i system som ofta är komplicerade. Socialförsäkringssystemen är inte enkla. Regler ändras, information är svår att förstå och människor har ofta kontakt med flera myndigheter samtidigt. När livet redan är svårt sker misstag. Det betyder inte automatiskt att människor försöker fuska.

Miljöpartiet menar att kampen mot bidragsbrott måste vara träffsäker. Vi vill se bättre myndighetssamverkan, tydligare information och större fokus på organiserad kriminalitet och systematiska bedrägerier. Det är där vi menar att samhällets resurser gör störst nytta.

Fru talman! Skillnaden mellan medvetet fusk och mänskliga misstag måste upprätthållas. Men regeringens förslag riskerar att sudda ut den gränsen. Där blir rättssäkerheten avgörande. När staten använder sin makt mot enskilda människor måste rättssäkerheten vara stark, särskilt när konsekvensen kan bli att människor förlorar sin försörjning. Det handlar inte om små, administrativa frågor. Det handlar om människors möjlighet att betala hyra, köpa mat och försörja sina barn. Därför är Miljöpartiet kritiskt till att myndigheter ska kunna utdöma långtgående administrativa sanktioner och fatta beslut utifrån ett förslag som inte är riktigt genomtänkt.

Fru talman! Det finns också en annan dimension i det här förslaget som saknas i den här debatten och som det talas alltför lite om. Det är tilliten. Våra trygghetssystem fungerar inte bara genom kontroll utan också genom att människor känner förtroende för systemen och vågar söka stöd när de behöver det. Redan i dag avstår dock många från stöd de har rätt till eftersom de är rädda att göra fel eller drabbas av återkrav. Risken är att regeringens politik förstärker den utvecklingen.

Vad händer med ett samhälle där människor börjar känna rädsla inför välfärden i stället för trygghet? Vad händer när staten i första hand ser människor som potentiella bedragare?

För Miljöpartiet handlar välfärden om trygghet och solidaritet – om att samhället finns där när människor blir sjuka, förlorar jobbet eller behöver hjälp att komma tillbaka.

Fru talman! Vi tror på trygghetssystem som bygger på både ansvar och medmänsklighet, där staten möter människor med rättssäkerhet och respekt och där politiken aldrig glömmer att det bakom varje regelverk finns riktiga människor och riktiga liv.

Det går att bekämpa bidragsbrott utan att montera ned tilliten i välfärden. Det går att värna skattebetalarnas pengar utan att bygga politik på misstänkliggörande. Det är därför jag yrkar avslag på regeringens proposition och bifall till reservation 1.