Herr talman! De senaste decennierna har efterfrågan på kontorslokaler förändrats i grunden. För 20–30 år sedan var normen att man satt i ett eget kontorsrum eller möjligen på en bestämd plats i ett kontorslandskap. Efter millennieskiftet ändrades detta successivt till att det blev allt vanligare med så kallade flexibla kontor där man delar upp ytorna i olika aktivitetszoner och där medarbetarna inte längre har fasta platser.

Också det som kallas för coworking har gjort sitt intåg. Det är en form av kontorshotell där olika företag och organisationer samsas om gemensamma ytor och faciliteter. När covidpandemin bröt ut 2020 accentuerades dessutom utvecklingen mot mer hemarbete och distansmöten.

Allt detta tillsammans har skapat efterfrågan på helt nya typer av kontor och kontorslösningar. Samtidigt har efterfrågan minskat för äldre kontor med många små rum, så kallade cellkontor. Nya byggnader byggs nu utifrån flexibilitet och mer fokus på mötesrum och möjligheter till distansmöten. Där det är möjligt konverteras så kallade cellkontor till öppna lokalytor.

Också geografiskt har efterfrågan förändrats. Centrala lägen går fortfarande starkt medan perifera lokaler är svårare att hyra ut. Behovet av kvadratmeter per anställd minskar samtidigt som kontorets läge i staden upplevs som allt viktigare.

Herr talman! En parallell utveckling i såväl bygg- som fastighetsbranschen är att det blir allt större efterfrågan på cirkularitet och återbruk. Mycket fokus har varit på att återanvända byggnaders beståndsdelar, till exempel att man vid rivning tillvaratar tegelstenar och dörrar.

Men lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, är att förlänga byggnadens livslängd. I stället för att knacka ned ett hus och återanvända tegelstenarna, varför inte återanvända huset för nya ändamål? Den diskussionen är särskilt aktuell när det gäller byggnader som inte längre lämpar sig som kontor men som kan konverteras till bostäder.

Herr talman! Tyvärr finns det många regelverk som sätter käppar i hjulet och skapar otydligheter och fördyrar. Det blir ibland enklare att riva ett hus och använda tegelstenarna igen än att rädda huset från rivning och använda huset igen.

Herr talman! Dagens proposition löser inte alla hinder för att konvertera kontor till bostäder, men den löser några. Förslagen gör det också enklare att ändra i byggnader och på det sättet förlänga byggnadernas livslängd. Propositionen förtydligar och förenklar nämligen reglerna i plan- och bygglagen för större byggnadsändringar.

Under lång tid har många fastighetsägare, bostadsrättsföreningar och företag upplevt att dagens regelverk har varit svårt att tolka.

Begreppet ”ombyggnad” har skapat osäkerhet. Vad gäller? Vilka krav kan ställas? Hur långtgående blir konsekvenserna av en förändring i en byggnad?

Herr talman! När regelverket är otydligt leder det inte bara till juridiska tvister och ökade kostnader. Det leder också till att nödvändiga investeringar skjuts upp eller aldrig blir av. Man river hellre än att återbruka. Det är därför vi nu ersätter begreppet ”ombyggnad” med begreppet ”större byggnadsändring”, och det definieras tydligt i lagstiftningen vad det är. Detta är ett steg mot ett mer transparent regelverk där fastighetsägare bättre kan förstå vilka krav som gäller redan från början.

Det är också viktigt att vi nu begränsar möjligheten att ställa omfattande följdkrav på hela byggnaden när endast delar byggs om. I dag kan en relativt begränsad förändring i praktiken utlösa mycket stora krav på hela fastigheten. Det driver kostnader, försvårar renoveringar och riskerar att göra projekt ekonomiskt omöjliga. Det är inte rimligt.

När man gör en större byggnadsändring ska kraven i huvudsak gälla den del som faktiskt ändras. Samtidigt ska självklart allvarliga brister som rör hälsa och säkerhet kunna åtgärdas. Det är en rimlig balans mellan samhällsansvar och proportionalitet.

Herr talman! Vi moderater tror på höga ambitioner när det gäller tillgänglighet, energieffektivitet och hållbarhet. Men vi tror också att regelverk måste fungera i verkligheten. Om reglerna blir så omfattande och kostsamma att människor avstår från att renovera och utveckla fastigheter motverkar vi i praktiken både bostadsförsörjning och klimatomställning.

Detta är särskilt viktigt i ett läge där Sverige behöver fler bostäder, mer energieffektiva byggnader och ett ökat återbruk också av befintliga byggnader.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.