Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i civilutskottets betänkande nummer 39.

Vi socialdemokrater delar ambitionen att förenkla regelverk som är krångliga och otydliga och som försvårar byggande och renoveringar i onödan. Sverige behöver fler bostäder. Vi behöver fler ombyggnationer, fler konverteringar av lokaler till bostäder och ett bättre nyttjande av det befintliga beståndet.

Men förenkling får aldrig bli en ursäkt för att montera ned grundläggande krav på tillgänglighet och jämlikhet. Det är där regeringens proposition går fel.

I betänkandet föreslås flera förändringar i plan- och bygglagen. Vissa delar är rimliga och kan bidra till ett tydligare regelverk. Vi välkomnar förslagen i de delar som innebär förenklingar som underlättar ombyggnad och därmed också ger ett effektivare nyttjande av det befintliga byggnadsbeståndet.

Det är rimligt att regelverket moderniseras och görs mer flexibelt och förutsägbart. Det är också positivt att regelverket blir tydligare, bland annat genom att begreppet ”ombyggnad” ersätts med ”större byggnadsändring”.

Vi delar dock flera remissinstansers oro för förslagens konsekvenser. Förenklingar behövs men får inte ske på bekostnad av grundläggande krav på bland annat tillgänglighet, användbarhet, hälsa och god boendestandard.

Regelverket måste spegla att bostaden inte är vilken vara som helst. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen ska säkerställa att lättnaderna i regelverket inte leder till försämrad tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

Men regeringen går betydligt längre än så. Man föreslår att bostäder på vindar och i suterräng helt ska undantas från krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med just nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

Herr talman! Det här är inte små tekniska justeringar. Det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill bygga. Vill vi bygga ett samhälle där människor kan leva, bo och delta på lika villkor? Eller accepterar vi att vissa människor i praktiken stängs ute redan när bostaden byggs?

För oss socialdemokrater är svaret självklart. Tillgänglighet är inte ett särintresse. Det är en rättighetsfråga. Det handlar om människor som använder rullstol. Det handlar om äldre personer som vill kunna bo kvar hemma. Det handlar om människor med synnedsättning. Det handlar om barnfamiljer med barnvagnar. Det handlar i praktiken om väldigt många människor.

Det handlar också om framtiden. Vi vet att Sveriges befolkning blir äldre. Vi vet att behovet av tillgängliga bostäder kommer att öka kraftigt under kommande årtionden. Vi har redan i dag väldigt många bostäder som är otillgängliga. Cirka 75 000 trappuppgångar är utan hiss, enligt Hissförbundet.

Sverige behöver fler tillgängliga bostäder. Tillgänglighet är bra för alla. Samtidigt visar Boverkets senaste bostadsrapport att det är brist på tillgänglighetsanpassade bostäder för äldre. Då är det märkligt att regeringen väljer att backa från principen om universell utformning.

Herr talman! Regeringen argumenterar för att lättnaderna behövs för att få fram fler bostäder. Men flera remissinstanser har riktat skarp kritik mot förslagen. Diskrimineringsombudsmannen, Myndigheten för delaktighet och funktionsrättsorganisationer har varnat för negativa konsekvenser och ifrågasatt om förslagen verkligen är förenliga med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det är en kritik som regeringen inte tar på tillräckligt stort allvar och viftar bort alldeles för lättvindigt. Vi socialdemokrater menar att det måste gå att kombinera ett ökat bostadsbyggande med höga krav på tillgänglighet. Det är inte en motsättning. Det är en fråga om att vilja.

Herr talman! Vi är också kritiska till att regeringen tar bort tillgänglighetskravens särskilda ställning i lagstiftningen. Det finns en anledning till att de här kraven historiskt har haft en starkare ställning.

Det handlar om att samhället under lång tid byggdes på ett sätt som exkluderade människor. Tillgänglighetskraven infördes inte av en slump. De infördes därför att människor tidigare stängdes ute från bostäder, arbetsplatser och offentliga miljöer.

Nu riskerar regeringen återigen att ta steg bakåt. Det sker samtidigt som vi vet att stora delar av det befintliga beståndet fortfarande har betydande brister i tillgängligheten.

Herr talman! Vi socialdemokrater efterfrågar också en ordentlig uppföljning av lagändringarnas konsekvenser. När regelverket förändras på ett sätt som påverkar balansen mellan kostnadseffektivitet och kvalitetskrav behöver staten ta ett ansvar för att utvärdera utfallet. Det gäller särskilt effekterna på bostadskvalitet, tillgänglighet och hälsa men också hur regelverket tillämpas i praktiken.

Om regeringen nu väljer att genomföra så pass omfattande förändringar måste man också vara beredd att följa upp. Hur påverkas tillgängligheten i det byggda beståndet? Hur påverkas personer med funktionsnedsättning? Har förändringarna lett till fler bostäder? Vilka konsekvenser får det långsiktigt för samhället?

Risken är att vi när vi minskar tillgängligheten till bostäder knuffar över kostnaderna på kommunerna som får gå in med tillgänglighetsanpassningar i alltför stor omfattning. Är vi beredda att ta den kostnaden och göra om saker och ting i efterhand i stället för att göra rätt på förhand? Det behövs uppföljning, analys och ansvarstagande.

Herr talman! Socialdemokraterna står bakom behovet av förenklingar i byggprocessen. Men vi accepterar inte att tillgänglighet och jämlikhet blir det som får stryka på foten.

Återigen: Detta är inte första propositionen som gör att tillgängligheten reduceras. Ett starkt samhälle byggs inte genom att människor stängs ute. Det byggs genom att vi planerar långsiktigt, bygger hållbart och ser till att alla människor kan leva sina liv på lika villkor.

Herr talman! Därför yrkar vi socialdemokrater återigen bifall till reservation 1 i betänkandet.