Herr talman! Jag kan inte låta bli att nästan småle när jag hör Leif Nysmed prata om att man i Sverige minsann ska ha rätt att gifta sig med den man älskar. Det kanske man skulle ta och anamma lite mer i Socialdemokraterna, för det var väl Socialdemokraterna som uteslöt en medlem för att personen hade blivit kär i en sverigedemokrat. Det här med fri kärlek rimmar ju lite illa med det.

Jag vill påminna om att det aldrig fanns något tillkännagivande om den fråga som vi debatterar i dag, kusinäktenskap, eftersom det inte fanns enighet vid behandlingen i utskottet. Kusinäktenskapsfrågan var det framför allt Sverigedemokraterna som drev. Så småningom drev vi igenom den i Tidöavtalet; då prioriterade vi den så hårt vi kunde. Vi prioriterar också flera andra delar vad gäller hedersproblematiken, och mycket av det är saker som den tidigare regeringen inte blev färdig med och som man ganska ofta verkar vara direkt ovillig att göra.

Men om nu Socialdemokraterna har vaknat upp och insett att det i Sverige finns en bekymmersam hederskultur som behöver bekämpas undrar jag hur långt de är beredda att gå vidare. Är de beredda att införa ett straff för till exempel kusinäktenskap? Jag ser det som en naturlig följd. Det var ju så man gjorde med barnäktenskap. Man gjorde det omöjligt att gifta sig med ett barn. Sedan gick man vidare och införde ett straff för det. Det vore en rimlig väg att gå vidare på även när det gäller kusinäktenskap, så att kusinäktenskap förknippas med ett straff om man medvetet kringgår lagen och döljer för de svenska myndigheterna att man är kusiner.