Herr talman! Frihet är rätten att äga sitt eget liv, att forma sin egen framtid och att själv få välja vem man vill älska och dela sitt liv med. För oss liberaler är detta en grundläggande rättighet.

I skuggan av vårt öppna samhälle lever dock tusentals i en ofrihet som dikteras av hederskultur och klanstrukturer. Då kan vi inte gömma oss bakom formuleringar om tradition, kultur eller sedvänja. I Sverige går individens frihet före släktens krav. I Sverige går barnets framtid före familjens kontroll. I Sverige ska ingen flicka, ingen pojke, ingen kvinna och ingen man pressas in i ett äktenskap för att bevara heder, lojalitet, makt eller kontroll inom en släkt.

Det är det denna proposition handlar om.

Regeringen föreslår nu ett förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar. Vi föreslår också att sådana äktenskap som huvudregel inte ska erkännas i Sverige om de har ingåtts utomlands. Det är nödvändigt. För om Sverige förbjuder en ordning här hemma men samtidigt accepterar att samma ordning kringgås genom en resa över gränsen har vi inte stiftat en lag med kraft, utan då har vi lämnat en bakdörr öppen – och den bakdörren ska stängas.

Herr talman! Äktenskapet ska vara ett fritt val mellan två självständiga individer. Det är en liberal och demokratisk grundprincip. Staten ska inte välja människors partner, familjen ska inte göra det, släkten ska inte göra det och klanen ska inte göra det. Människan ska själv välja sitt liv.

Men vi vet att verkligheten inte ser ut så för alla i det här landet. Vi vet att det finns unga människor som växer upp med frihet på papperet men inte i praktiken. Man går i svensk skola, man lär sig om jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter och man får höra att man har rätt att forma sin framtid, men hemma möts man av något annat: en lag där familjens anseende väger tyngre än den egna viljan.

I sådana miljöer är kusinäktenskap sällan bara en privat kärlekshistoria, utan det är fråga om en struktur för att säkra lojalitet och ett sätt att hålla först och främst kvinnor och unga människor under kontroll.

Herr talman! Det är just därför det här förslaget är så viktigt. Det handlar inte om att misstänkliggöra enskilda människor. Det handlar inte om att staten ska lägga sig i kärlek. Det handlar om att staten ska skydda rätten till kärlek och skydda från tvång, press och kontroll.

Sverige har under lång tid varit försiktigt i mötet med hedersförtryck. Många i det här landet lever i en vardag där deras livsval är bestämt av andra. Många har fått höra att de är fria, men det är inte deras verklighet. Vi har svikit för många under för lång tid, och det sveket måste upphöra.

Herr talman! Förbudet mot kusinäktenskap ska också ses i ett större sammanhang. Där släktbaserade strukturer är starka blir äktenskapet inte bara en familjefråga, utan det blir en del av ett maktsystem. Det kan användas för att bygga parallella samhällen, förstärka klanlojaliteter och hålla människor borta från det gemensamma samhällets normer och institutioner.

Vi har sett hur kriminella klaner har vuxit fram i vårt land där lojalitet till släkten sätts över allt annat, där tystnadskultur skyddar gärningsmän och där barn fostras in i en ordning där blodets band väger tyngre än rättsstatens principer.

Herr talman! Svensk lag ska vara tydlig med vad den skyddar. Den ska skydda barnet, inte traditionen. Den ska skydda den unga kvinnan, inte familjens heder. Den ska skydda den enskildes frihet, inte släktens kontroll.

Liberalerna har länge, främst genom mina företrädare Nyamko Sabuni, Robert Hannah och Juno Blom, drivit på för en hårdare och tydligare linje mot hedersförtryck. Det är en frihetsfråga. Det handlar om flickors rätt att gå klart skolan, om unga kvinnors rätt att välja partner, om pojkars rätt att slippa tvingas in i familjestrategier och om barns rätt att växa upp utan att deras framtid bestäms vid ett köksbord av släktingar som anser sig veta bäst.

Det här är ett steg på vägen, herr talman, men det finns fortfarande mycket kvar att göra på området.